Norske Statsministern, H. Ex. Lovenskiold gaf i går en stor middag, för större delen af corps diplomatiqve och några af våra egma högre dignitärer, äfvensom den bivistades af H. K. H. Kronprinsen. På den sednare tiden har nästan ingen af de högt uppsatte representerat sin plats med så mycken glans som H. Ex. Lövenskiold. Detta har serdeles varit märkbart innevarande sommar och höst, under hvilken tid H. Ex. också varit dels hedrad med besök af den Kongl. familjens medlemmar, dels oftast inviterad till deras intimare umgäöngskrets. Då I. Ex. offentligen förklarat det stridaade mot sin karakter, som icke kan dekarakteriseras, att längre bekläda den offentliga plats han. innehar, hvilket försatt allmänheten i en orolig spänmng i afseende på det något dröjande resultatet, så måste det åtminstone medalvas, att man svårligen kan med mera behag bereda sig att återtäda i privatlitvet. Sedan nyheten om de Norske Stats-Råderne Collets och Dirikss afskedstagande blifvit kunnig bärstädes, har det äfven börjat blifva ett föremål för allmänhetens gissningar, huruvida icke Stats-Råderne Holst och Fasting jemväl komma att resignera. Deras bekanta protest i Rådkammaren emot Storthingets upplösande utan rådrum att afsluta budgeten, — lika öppet som värdigt uttalad, och eit exempel för Pådgifvare, — förhåller sig till H. Exc. Lövenskiolds förklaring, ungefär såsom olja till vatten, och mången har derföre svårt alt inse, huru så heterogena elementer här såola kunna bringas I till någon sammansmältning, helst enär de förklaringar, som wigått ifrån den af Statsministern i delade synpunkten, i viss grad äfven måste anlses riktade mot de båda Statsråderne, som för j svarade Storthinget. 0