Den 20 Oktober hafva åter, tvenne föru straffade tjufvar blifvit, vid Norra Förstaden Vestra Kämnersrätt, emot sitt nekande, dömde till ansvar för stöld. Den ena, qvinspersoner Catharina Charlotta Fröberg, förut två gänge straflad, hade funnits innehafva en sidenklädning, stulen från ett landtbud, som haft den. samma jemte en apnan dylik att föra. Fröber; uppgaf, vid sitt arresterande, att den anhållna klädningen vore hennes egem och på redligt sät törvärfvad. Derefter och sedan egarem anmäl sig, ändrade hon sin utsago och uppgaf sig hat va hittat densamma. Den andra klädniöger hade ej kommit till rätta. Som Fröberg-emedlertid icke kunde i någon måtio styrka berörde sin uppgift och dessutom blifvit med tvetalan betradd, fälldes hon att för kladningens innehsfvande stå tjufsrätt och följaktligen straffas med tre par ris, undergå uppeubar kyrkopliki och i tre års tid hållas till arbete vid Norre Korrektionsiniättningen. Den andre var en Metallarbetare vid namn Carl August Engberg, som sistlidne vår någon uid arbetat vid Teknologiska institutet. — Di han nu nyligen såsom lösdrifvare fasttogs a polisbetjeningen hade han i sin ego åtskillige stulne verktyg, tillhörige dels insututet, del: der anställde elever. Engberg förde alldele: samma språk som Fröberg, nemligea först, at att han köpt verktygen Eskilstuna och derefter, att han bekommit dem af en okänd karl, som han träffat på Ladugårdsgärdet. Men utom denna tveitalan , förekom emot Engberg et vittne, som intygade sig hafva sett att Engberg, redan under den tid ban var qvar vid insttatet, innehaft en del af de stulna persedlarne. Engberg dömdes att för andra resan stöld straf fas, i brist af böter, med 10 par spö, sam undergå uppenbar kyrkoplikt.