Turkiet. Dea 4 Sept. kommer attstå risad med gyllene bokstäfver i Seraljens annaler. Om morgonen nämnde dag lät Sultan kalla till sig de förnämste bland Cadis och Favorit-odaiskerna, med tillsägelse att han hade någonting af hög vigt alt förkunna dem. Sedan han i corihet omtalat de serskilda reformer, han infört vid sitt hof och i sitt rike, försäkrade han damerna, att han redan sedan många år tillbaka lifligt. känt nödvändigheten af att befria könet från de fjetirar, i hvilka en barbarisk sedvänja, gruadad på löjliga föreställningar och föråldrade fördomar, hittills hållit det. Atskilliga orsaker, hufvudsakligen af politisk natur, hade likväl ända hittills hindrat honom ifrån attgifva verklighet åt denna sin önskan. Väl hade han befrist dem från anförarens för eunmuckerne deIpotiska makt, tillåtit dem att mottaga besök, ja, till den grad trotsat allmänna tänkesättet, att han tillårit dem, midt på ljusa dagen i öppna båtar och blott lätt beslöjade, fara ifrån vintertill sommar-residenset, på hvilken nyhet mångena, annars frisinnad, bland de rättrogne stött sig. Men nu hade han beslutat att befria dem från den beständiga inspärrning inom palatsets murar, till hvilken de hittills under hela deras lif varit dömda, och att då och då bevilja dem ett nöje utom hus. Hädanefter kunde de, så ofta de hade lust att besöka någon af de allmänna spatserplatserna vid Bosforen, utan fruktan underrätta honom om sin önskan, ty han skulle göra sig ett nöje af att uppfylla den. Den glada sensation, som dessa sultans ord väckte hos hans sköra auditorium, var obeskriffig; damerna kastade sig för hans fötter och fuktade dem med tårar af den innerligaste tacksamhet. Ett par minuter efter detta glada budskap voro de redan ombord på sin med 14 kraftfulla roddare bemannade bark, som med pilens snabbhei sköt fart mot Hunkiar TIskelesai. I den vackra kiosken vid Tokat gjorde de sig en glad och munter dag, ända till dess kullarnes förlängda skuggor påminde dem, att det var hög tid att återvända hem. Så förtjusta voro de öfver denna dagens nöje, att de, efter återkomsten till palatset, så länge bestormade Sultan med böner, till dess han lefvade , att de den 6 Sept. åter skulle få fara till Tokat. Denna reform inom Harem, i förening med de förändringar , som föregått i qvinnornas i Orienten sociala tillstånd under de sista tolf åren , kan anses såsom en vigtig omständighet, emedan den ger sannolikhet åt hoppet att se ett af de största hindren häfvet för civilisationens framgång i Levanten, nemligen qvinnornas utesiutande från sällskapslifvet.