Aftonbladet – 24 oktober 1836, sida 1

0 SD, Of UCI UME UPppsalla persone:s oci ett par ministrars handlingssätt väckt ett gansk allmänt missnöje. Man påstod att Hertiginnan a Braganza gåttilängre i sina bemödanden att utverks en förklaring till fördel för sin dotter, Au som just varit nödvändigt, fastän det är temmeligen naturligt, att hon skulle bemöda sig a verka för sitt enda barns bästa. Detta har emedlertid föranledt tvister emellan alla medlen merne af den Kongl. familjen rörande delningen af briljanter, guld och andra familjen tillhörarde effekter; och det har dervid nästan kommit till oanständiga uppträden, i så måtto att Drottnirgen förebrått audra höga personer, att i vissa fall hafva tillegnat sig mera, än dem raed rätta tillkom, och att i andra hafva behållit alltsammans. Lissabon, medlet af Sept. 1836. Hvad man kunde förutse skulle förr eller sednare inträffa med en så förvirrad regering som Donna Marias, har skett. Dea nya regentinnans ob.tänksamhet, hennes gemils falska inre och yttre ställning i förbållande till de honom åliggande högvigtiga pligter, fala, usla hofmäns riktande med statens guld, under det landet försmäktade i det bittraste arnod, hafva vi att tacka för sakernas närvarande ställning, som ej kan anrat an djupt bedröfva den rättänkande. Drottningen försmådde trogna tjenares varningar , dessa män belastades med hennes onåd, och förvistes genast från hofvets granuskap. Med den sällsammaste envishet delade Prins Ferdinand detta sin gemåls uppförande. Hvad de smickrande hofmännen prisade hos honom såsom afgjord fasthet, var, i sin rätta dager betraktadt , föga annat än stor brist på höflighet, den hvar och en fick kännas vid , som gjorde honom några invändningar vid hans planer. — Sällsaret kontrastera Drottningens och hennes gemåls mnuvarande ängslighet och nedslagenhet mot deras förra stolta uppförande. Om också minnet af detta tadelvärda förfarande ännu var friskt, så väckte dock det unga fursteparets behandling , under de sednaste för dem så olyckliga dagarne, medlidande hos hvar och en, hvars sinne ännu icke blifvit alldeles härdadt emot olyckan. Lil en fånge, eskorterad af en lättsinnig soldatesk. samm Drottningen i tårar , på vägen ull stadshuset. Hade hennes unge gemål, i det ögonblick upproret utbröt , med manligt mod ställ. sig i spetsen för de truppar, som då ännu 1icke vacklade, och i striden mot massan vågat sitt lf, så kan man nästan med visshet påstå. att han lyckats radda den thron , som nu för alltid gått för honom förlorad. En sådan beslutsamhet skulle också hafva för honom vunni: till och med hans moiståndare. Om jag för tvenne månader sedan yttrade i ett bref, att de. ögonblick måhända icke vore långt borta, dad Denna Maria skulle längta efter att tillbrincz sina dagar i ett främmande land, långt skilja från thronen, så har denna spådom tyvärr hastigt nog gått i fullbordan. Det annars så lysande palaiset har för henne förvandlat sig til! ett fängelse, från hvilket hon kestar längtande blickar åt hafvet, på hvars vågor hon gerna ville gungas mot en aflägsen strand. Och att hon blott genom skilsmässan från sit för dernesland kan vinna ett, om också af minnet stördt, lugn, det inser Drottningen, hvars ungdom redan varit hemsökt af så hårda öden, bättre än sin Gemål, som hoppas att hans farbror Leopold skall åter ställa allt tillrätta till hans nöje! — Då man hörer personer nämnas såsom befordrare af den timade hvälfuinger hvilka man icke förmodat finna i en sådan rölc så bör man beståmdt försäkra, att de endast betrakta sakernes nästvarande ställning såsom ex öfvergångsperiod till en följande, och att de bemöda sig, att verka i en sådan anda. Men Don Miguels talrika parti torde lätteligen öfvergifva honom, emedan de öppet klaga öfver pre tendentens passivitet och overksamhet i en fö: honom gynnande tidpunkt. Anhängarne af der nu herskande anarkien skola i intet fall länee förmå, att upprätthålla den för dem så välkomna laglösleten, emedan största delen af natic nen längtar efter det så länge saknade lugnet och ordningen, Hvarje rättsinnad fäster mez förtroende sina blickar på Don Pedros förträfniga enka och hennes vänliga kejsarebarn, som under ledmingen af en så vördnadsvärd moder icke kan annat än ingifva de bästa förhoppningar för framtiden. Man behöfver icke smickra. för att berömma Hertiginnans af Braganza lugn fasthet och öfverlägsna själv I ordets sannaste bemärkelse tillbedd af hela nationen är han der