att hans påstående ibland annat innefattade urbota straff. bestämmelse, synes han onekligen hafva vid sin uppfattning af saken och sina omdömen fästat mera tillit, än de i sjelfva verket förtjenva. Det är ådagalagdt att dea af Hr v. Schantz öfverklagade förolämpniogen vid sammanträdet den 7 Januari ej bestått i någon förgripelse mot hans personlighet, utan i ett yttradt omdöme om en af bonom erkänd partiel handling, så vida deu kunnat hållas oförenlig med den stränga bederskäusla, hvars bud, efter vårt begrepp, framför alt borde i militärståndet värderas och töljas: att detta omdöme ej elier blilvit af oss omede!barligen eller anfallande utsagdt för att såra, skymfa eller reta fir v. Schantz, utan framkalladt genom en af honom sjelf gjord fråga och dervid nyttjad bevämning: att uppträdet egentligen må anses för ett samtal, en diskussion, hvarvuti Er v. Scbantz icl!åtit sig, rörande beskaffenneten af affärea med Konsuln Bergemana: att resultatet af denna diskussion, löftet af fir v. Schantz att retirera från tjensten, varit af oss, om än iudirekte föranledt, dock ej yrkadt, utan af honom frivilligt tillkännagifvet: att när Herr v. Schantz, som ansett sitt yttrande icke hafva bordt uppfattas såsom ett ovilkorligt löfte, qvarstannat vid sin tjenst, icke å vär sida minsta försök blifsit gjordt, att derföre lägga hinder i vägen: att om han funeit nödigt underrätta oss om detta sitt beslut, sådant lämpligen kunnat ske genom bott ett skriftligt tillkännagifvande: att han deremot nu påtvungit oss ett nytt sammanträde, för att om alfåren weddela en ytterligare opinlons-yttring, samt att ifslje deraf denna åtgärd ieke kan läggas oss till last, såsom någon tilletällaing att bereda honom skywamf, änskönt vi i öfverensstämmelse med vår öfvertygelse icke kunnat yttra annat omdöme, än det han visste oss redan bafva afvifvit. I dessa förhållanden, från hvilken synpunkt de må betraktas, finnes icke något som karakteriserar ett dueilsbrott, eller utmärker sådant angrepp, etler öfverfallande med skymfliga ord och beskyllningar, som Duelisplakatet förut sätter; och torde alltså de derifrån hämtade slutsatser både om urbota bestraffning och hakte af sig sjelfva förfalla. I serskild oss meddelad skrift har jemväl Hr PremierLöjtnasten v. Scbhantz än vidare utvecklat sina åsigter, samt slutat med det yttrande, att han inskränkte sitt påstående derhän, att Kongl. Krigs-Hofrätten måtte förklara ifrågavarande affsr hafva varit af den enskilda beskatfenhet, att hans vederparter icke egt sig dermed, på sätt som skett, befatta, samt att deras vidtague åtgärder och yttranden varit till alla delar obefogade; låtande Premier Löjtnaoten för öfrigt hvad borkom enskildt beträffade, bero vid den upprättelse, som af sakens numera utredda skick förmodades inför opinionen blifva honom förunpnad; hvarjunte åt ilr Krigsfiskalen örverlemnades, att framställa de påståenden dertill omständigheterne kunde anses vidare föranleda och han tiilläfventyrs funone sin embetspiigt påkalla. Furu Er Krigsfiskalen uppfattat och fullgjort den af Hr v. Scbaotz honom gifne uppmaning, är i det föregående visadt. — Bvad vi derom yttrat, må äfven tjeaa till svar å den sistvämndes påstående. Det af oss anförda torde göra tillfyllest till stadgande ef en gruu8ad epinion om förhållandena i deona sak och om belörigheten af Hr v. Schaotzs anspråk på upprattelse. I dea af Kongl. Krigs-Hofrätten utfärdade kommunikations-resolution fiones väl Piemier-Löjtnanten Gosselman icke nämovd; men som han vid sin afresa härifrån rmeddelat mig, Coyet, fulimakt att i denna rättegång utföra bans talan, anser jag mig böra, med företeende deraf, å Gosselmans vägnar, till den kraft och verkan sådant 1:5ligen medföra kan, förklara, att bvad af oss samtlige uu biäfvit aafördt, är för hans del gällande. Siockholm den 11 Oktober 19836. 4. von Knorring. C. F. Coyet. AA. C. Mejster. C. E. Cederström. 4. G. Oxehufvud. F. Engelkart.