Icke aestominare envisades v. Schantz, all 12 oss sammankallade och, efter fruktlös begäran hos Hr Contre Amiralen af Klint, vaun ban ändtligen sitt ändamå! genom Hr CantreAmiralen Grefve Cronsteds bemedling. Den sistnärandes till v. Knorring aflåtne i Protokollet intagne skrifvelse föranleder alldeles icke, att v. Schantzs afsigt var, att underrätta kamraterne det han ej ämnade tzga afsked. Den innehåller uttryckligen att han hade för ändamål att få en ytterligare opinionsyttring af graden, hvarcfter han ville rätta sitt handlingssätt och i Ihkstärmighet dermed lyder v. Knorrings biliet, att v. Schantz underrättas, det Premier-Löjtnants-graden vore på hans begäran sammankallad den 29 JSanuari, för att ytterligare tillkäsnagifva sina tankar om hans affär med Konsul Bergemann. Om förloppet af dennä sammankomst, så vidt det kan anses ega inflytande på saken, hafva vittnena berättat: 7 Herr Premier-Läjtnanten Hallen; att von Knorring gnnast börjat ett tal hvaraf innehållet varit, att de som ansågo v. Schantzs förhållande till Konsul Bergemann vanhederligt för korpsen, skulle träda till högra och de åter, sorB ej delade deana åsigt, till vänstra sidan af rummet, då vi samtlige trädt till högra, men vittnet jemte Premier-Löj!nanterne Friherre Pfeiff, Hedborg, Grefve Cronbjelm och Liljehök stannat på vänstra sidan!: Att skrifter upplästs af v. Schantz och Lijehök, den förres af ungefärligt ionehåll att kan, som ännu vore q9ar som ÖOrdonance-officer hos iians Maj:t Konuvgen och Adjutaot hos Hans Kongl. Höghet Kron-Prinsen ej eller borde skiljas från sin Premier-Löjtnantsbeställning, och den sednares att man borde hafva consideration för en gammal kamrat och gift karl; Men att något anförande af v. Steijern blifvit uppläst eller att v. Knorring, då han önskat veta kamraternas opinion, nyttjat ordet vanhederligt, kunde vittnet icke erinra sig. Ach har vittnet sedermera tillagt att vid ordvexling angående ett efter vår utsago af v. Schantz den 7 Januari gifvet löfte, att från tjensten taga afsked, von Schantz förklarat att han, i anseende till stegets vigt, då väl lofvat, att häruppå besinna sig, men att han likväl skulle låta kamraternes sammanstämmande mening blifva grunden för sitt hamdlingssätt, och att han derom framdeles ville gifva dem sitt beslut tillkänna; äfvensom vittnet förmält, att sedan v. Schantz först bortgått ifrån sammanträdet, han icke hört något beslut om afskedstagandet fattas. Hr Premier-Löjtnanten Frih. Pfeif; Att v. Knorring tillkännagifvit det han på Herr Amiralen Grefve Cronstedts ordres eller befallning (kvilketdera mindes vittnet ej,) sammankallat graden, men endast för att göra tvenne frågor, hvarpå samtlige kamraterna egde svara ja eller nej: Att oaktadt vittnets erinran om otilibörligheten af sådana frågor, von Knorring framställt den forsta af innehåll, att den af graden eller kamraterne, som ansåg penningetransactionen emellan Elerr v. Schantz och Konsul Bergeman för så förnärmande för uniformen och gradens beder, att Herr v. Schantz icke förtjente tjena qvar, skulle gå öfver till höger, men den som ej funne saken så förgriplig, till vänster, samt att vi då öfvergått till högra sidan, kvaremot vittnet, jemte Herrar Hallgn, Hedborg, Liljehök och Grefve Cronhjelm blifvit qvar på venstra sidan af rummet, der de först haft sina platser; Att då vittnet, fästat uppmärksamhet derpå, att v. Schantz, såsom af oss anklagad, borde få anföra, hvad han egde till sitt försvar, von Knorring utlätit sig, det skall han få i sinom tid. Att sårifter upplästs af Premier-Löjtnanterne Liljehök och v. Schaatz, hvilken sednare deri yttrat, det han begärt få lemna kamraterne del af det beslut, som han vid sammanträdet den 7 Januari lofvat dem, och hvilket beslut nu vore, att han icke ämnade taga afsked: Att ordvexling derefter uppstått emellan v. Schantz och någre bland oss, om och huruvida han ej vid sammanträdet den 7 Januari redan engagerat sitt löfte att taga afsked, men att vittnet ej tagit närmare kännedom derom, uten endast uppfattat v. Schantzs förklarande det han ej skulle taga afsked. På erinran af v. Knorring, att han ej nyttjat förenämnde uttryck, har vittnet svarat sig ej kunna rminnas orden, men att han uppfattat meningen så som han berättat. Herr Premier-Löjtnanten Grefve Cronhjelm.: Att von Knorring förmält sig bafva sammankallat kasoraterne på anmodan af Herr Amiralen Grefve Cronstedt och i sammanhang dermed begärt att få göra tvenne frågor, af ungefärligt ionehåll, att de som ansågo Herr v. Schantzs förhållande till Konsul Bergemann för vanhederligt eller något dylikt (vittnet erinrade sig ej presist orden) skulle gå på högra sidan af rummet, och de hvilka deremot icke voro af sådan tanka, skulle träda på den venstra, hvarvid tillgått så som af Hrr Friherre Pfeiffs berättelse inhemtas: Att v. Schantz, Liljehök och v. Steijern uppläst hvar sine skrifter, deraf Steijerns gått ut på att visa brottsligheten af von Schantzs förbållande i affären och v. Schantz, alt han skulle stanna qvar så länge hans höga förmän ej nekade det; men på fråga har vittnet tillagt, att han hvarken mindes, om någon vid tillfället sökt öfvertyga v. Scbantz att han lofvat taga afsked, eller om det som v. Steijern uppläst innebar ett yttrande, dock hade vittnet så uppfattat dess innehåll. Herr Premier-Löjtnanten Liljehök: Att von Knorring öppnat sammanträdet dermed, att han på Grefve CronPVE FORE FIS SAS YA ME VS kanna. oo fe oo an AN