Lojtnanten jullenag Scratltat om sammankomsten Gc. 7 Januari. Sålunda förmäler han, att den blifvit öppnad af v. Knorring genom framlemnande af Bergemannska. yrefvet, och fråga till v. Schantz. om innehållet vore öfverensstämmande med sanna förhå. landet: att v. Schantz svarat att han visst lånt 150 R:dr Preussisk Courant emot en med företedda afskriften lika lydande revers, men, med framvisande af originaiet, tillagt, att den redan vore inlöst till Capital och ränta: att efter en liten disenssion i saken, deruoder v. Scbantz yttrat, art han genast efter sin återkomst hit begärt och erhållit anstånd af Direktören Arvedsson tills längre fram och som vittnet ville raianas, intill dess H. M. Konungen återkomme till hufvudstaden, hade v. Knorring yttrat: ansåg Premier-Löjtnanten det vara bederligt. att begära anstånd af Tit. Arfvedsson då man förbundit sig betala genast efter återkomsten hit, der uppå v. Schantz infailit: jag frågar herrarne om deruti iåg något vanhederligt, derå v. Platen mel synbar hetta skulle svarat: Ja, jag anser det vanhederligt och att v. Schantz, igenom ett sådant sätt att bebandla en så ömtålig affar, har förnärmat korpsens värdighet och den uniform ban bär, deruti Coyet och v. Steyern sig förenat, men de öfriga tegat: att då vittnet sagt att v. Platens yttrande varit något för häftigt i en sak, som vittnet på uppgifne skäl ansåg vara enskild, v. Steyern upprest sig och yttrat nära med sinnesrörelse, något som bestämdt innebar ogillande af vittnets åsigt: att v. Schantz, i högsta måtto förvånad öfver v. Platens utsago, ej långt efteråt svarat: är detta kamraternes tanka om saken, så vet jag hvad jag har att rätta mig efter; och ehuvu jag icke delar berrarnes åsigt af densamma, så blir korpsens tanka härutinnan regel för mitt handlingssätt — men mina herrar, saken är för mig högst vigtig och derföre behöfver jag betänketid innan jag tar något visst beslut: att v. Schant!z derefter genast afligsnat sig och v. Platen tyckts ha förstått bans sista ord, som stulle han lofvat taga afsked, hvilket vittnet bestridt, tilläggande att han icke ansåg honom ha iofvat det ovilkorligt: att Coyet och Mejster anmodats af någon af kamraterne, sedan vittnet afsagt sig ett sådant förtroende, att genast begifva sig till Hr CaatreAmiralen m. m. af Kli. it för att tillkännagifva det v.Schantz lofvat taga afsked, hvilket ordalag vittnet dock sedermera på fråga förklarat sig ej kunna precist eriara sig. När man jemför detta vittnesmål med parternes egne uppgifter, så finnes klart att det står i fu!lkomlig strid med v. Schantzs berättelse, att v. Platen skulle genast efter v. Schantzs erkännande af Bergemannska brefvets riktighet, hafva tillvitat honom att i behandlingen af affären hafva förnärmat korpsens värdighet och vanhedrat uniformen, samt att Coyet och v. Steyern deruti iustämt. Det bevisar äfven lika klart hvad vi uppgifvit, att i anledning af v. Knorrings framställning, huru saken borde betraktas, en discussion förefallit, derunder v. Schantz genom bestämd fråga sjelf framkallat sina kamraters omdöme huruvida de funnit honoir hafva handlat vanhederligt och att de med stöd deraf tillkännagifvit sina, likasom vittnet Liljehök, andra derifrån skiljaktiga åsigter. Af vitltnesmåltet inhämtas vidare, att vi alldeles icke yrkat någon sådan följd af hans utaf oss ogillade handlingssätt, att han borde taga afsked. Ej eller har han sjelf sökt beskylla oss derför, då han i sin stämning yttrar, att vi ej otydligt syntes hafva åsyftat att nödga honum till afskedstagande, samt på min v. Platens fråga enligt Protokollet den 13 Maj om någon bland oss uppgifvit sig äga rätt att tvinga konom till afskedstagande, eller om ens uttrycket taga afsked blifvit vid något tillfälle nyttjadt svarat nej, men att han ansett våra åtgärder åsyfta hans afskedstagande. Då v. Schantz, utam någon dertill gjord uppmaning, yttrade, att om det af v. Platen vid sammanträdet utsagda omdöme vore kamraternes mening, visste ban hvad han hade att rätta sig efter och att korpsens tanka härutinnan skulle blifva regel för hans handlingssätt, erhöllo vi derigenom en full visshet om hans beslut att taga afsted, hvilket ock föranledde den berättelse derom, som af oss Coyet och Mejster, enligt kamraternas armodan, framfördes till Hr Contre-Amiralen af Klint. Alla omständigheter besanna ock, ehuru Hr v. Schantz nu söker dertill neka att hans mening och beslut verkligen varit sådana. I detta afseende må ock åberopas, hvad bemälte Hr Contre-Amiral edligen vittnat men Hr Krigsfiskalen lemnat utan uppmärksamhet, att nemligen Hr v. Schantz, vid försök att utverka ett ytterligare sammanträde med kamraterne, för Hr Contre-Amiralea uppgifvit, att när ban den 7 Januari lemnat det svar, som föranledde Coyets och Mejsters ofvanberörde till Hr ContreAmiralen afgifne berättelse, han fullkomligen varit af den tanka att lemna tjensten eller retirera. Ifrån den tiden vidtogs dock å vår sida ingen åtgärd, att förmå Premier-Löjtnanten v. Schantz till verkställighet af det bestut, vi trodde bonom hafva tillkännagifvit. Ehvad hans mening var att vi orätt uppfattat betydelsen af hans yttrande, eller han tagit det parti, att i föreställning om sin obrottslighet, ändra beslutet och bibehålla sin tjenst, så stod det i hans fria behag att förblifva passif och afbida om och huruvida vi ville företaga något för verkställigheten af det ändamål han trodde. oss åsyfta, samt, i den mån åtsärden varit lagstridig, motverka den PU ERE ST FS aa FS