Professor Vimercatis konsert i går var ganska talrikt besökt, ehuru huset ej var aldeles fullt. I de trenne stycken, han sjelf dervid spelade, ådagalade han ånyo sin öfverlägsna talang, i synnerhet i en violin-konsert af Kreutzer, som han spelade på mandolin, men som man nästan skulle känt sig böjd att tro, att den exeqverades på det instrument, hvarför den var skrfven. Ehuru Herr V. ganska väl emotiogs af publiken, uppbars han dock icke så som hans mästerskap förtjenat. Måhända hade detta likväl sin grund i publikens 1ridderliga artighet, som här var förenad med en försigtig spa:samhets anda. Åhörarne ville nemligen förvara åt hans fru en gård af hyllning, som hennes kön hade anspråk på, men egde ingen annan tillgång dertill, än i hvad de togo från hennes man: Om det möjligen härigenom hände, ati den ena fick för litet, men den andra för mycket, så tänkte likväl vår förståndiga allihäshet, att när de båda makarna sammanlade sina dividender , stod räkningen ändå jemt dem emellab. Fru V. har en statk alt-röst, men hvilkeh saknar den mjukhet och den grace, som man älskar att finna hos hvarje stämma , men :; synnerhet hos qvinnostämman. Den är för öf rigt hvarken af es omfång, eller intonationen alltid fullkomfigt ren, och hon beböfve