Den gamla Tyska legenden om Sjötun i Donau (Das Donauweibehes) har bu uppträt på operan i Paris, metamorfoserad till en ballett, under titel: La filte du Danube. Den förijusarde T:glioni kommer der insimmande, och komposuören Adam har till hennes dans satt en liflig öronkittlande, melodisk musik, utan pukor, trumpeter eller kontrabasdunder. Denna musik, säger en i Paris vistande person i ett enskildt bref, åtföljer den sväivande Gratien såsom en trogen page. Aldrig har någon upphöjt ballet:en till en sådan rang som Tagliouni, denna vingade Psyche, denna hbulda. m elankoliska, ewheriska vymf, hvilken såsom en fantasmagori, såsom en ande rör sig ölver thestern, och med aut halft sorgliga leende evindrar oss om fcernas lidande, om det brustna hjertats qval och om den med tålamod hdande qvinuligheten. Just derföre är åsynen af denna balleti bland de mest intressanta; Donauflickan tyckes dansa, emedan det hör till hennes element; hon dansar, för att glömma hvad hon förlorat, hon dansar icke bloit med tåspetsarna, 1cke med några invanda pas, utan med hela sin själ, likt de Indiska Odaliske:na. Yngre, skönare, yppigare Bajaderer kunna vic stränderna af Ganges slå cymbalen; men hor ensam är dansens drottning. Personer, som sett Taglioni, försäkra, att denra målomg icke är öfverdrifven, och att åsynen af hennes lätta och sväfvande rörelser, som hafva en karakter så helt och hållet skiljd frår de öfriga dansösernas, ingilver en illusion, hvarunder man skulle föreställa sig att et öfverjordiskt väsende, som icke behötver lyda materien och tyngdlagarna, nedkommit i det mes verldsliga sällskap, en theaterballett. Zoologiska sällskapet i Liverpool har nyligen fått till skänks från guvernören i Bombay GCI PNP Loos ses fPCurKt am Hmn ömsar Ann LITÄf a LÄ