Aftonbladet – 13 oktober 1836, sida 1

Den 6 Oktober förevar, vid Norra första dens Vestra Kämnersrätt , ransakning angående Skomakaregesällen Filip August Forssman, hvilken tillförene redan ett halft dussin gånger vafrit arresterad och lagförd för stöld, men genom ett fräckt nekande lyckats befria sig från ansvar mera än för en gång snatteri. Ordspråket om krukan, som går ull brunnen, sannades dock omsider äfven på honom. Angifvelsen hade vid detta tillfalle blifvit gjord af en piga vid namn Holmstrand, i tjenst hos Hr Professoren Åkerman. Hon hade en afton, under sitt herrskaps frånvaro, skolat begifva sig bort för att uträtta ett ärende; och vid utgåendet ur huset, som är belaget vid Beridarbansgatan å Norrmalm , hade hon först i trappan mött Forssman och i porten en ennan, trasigt klädd mansperson ,, hvilken hon, efier att hafva utkomniit, på gatan, hört ropa till den förre : du skall först gå till höger, till venster är det inte värdt. I anledning af detta uttr ck , som förefallit Holmstrand misstänkt, hade bon skyndat sig tillbaka hem. Den trasiga karlen stod ännu qvar i portgången, och Forssman arträffades i förstugan till Herr Akermans våning, dervid han fanns innehafva ett knyte med åtskilliga stulna persedlar. På fråga, hvad, han hade der att göra, svarade han: jag vill tala med jungfrun , och begaf sig i detsamma skyndsamt utför trapporne. Under rop af ta fast tjufven, förföljdes han af Holmstrand ut på gatan, der hon, med biträde af flera tillkomna personer, genast fasttogs ; men den trasiga karlen hade undkommit. De stulna sakerna återfunnos på gatan, der Forssman kastat dem ifrån sig. Forssman vidtog i Polisen den förut af honom med så god framgång begagnade utvägen att neka; men olyckligtvis hade icke mindre än fyra personer sett honom kasta ifrån sig jufgodset. Troligen fann Forssman, att, vid sådant förhållande, saken i alla fall skulle få ett ledsamt slut; ty då ransakningen i Kämnersrätten förekom till handläggning, erkände ban tiligreppet. Deremot ville han icke wvidkännas, att hafva genom inbrott inkommit i Hr Professor Åkermans rum, utan påstod, att dören varit lemnad öppen, och då hvarken något våld å låset kunde förmärkas , eller Forssman olef funnen med dyrk eller faiska nycklar, kva de han ej anses derom förvunnen. Med en viss örtrytelse syntes Forssman äfven höra uppgifen, att han varit i sällskap med en trasig karl, och förklarade, att han ansåg sig ensam vara vuxen en stöld. Uti målet var dessutom nblandad en qvinsperson, vid namn Elifabeth Hultman, hviiken imnehaft en på Källaran Bisa stulen silfversked, som hon uppgifvit sig nafva af Forssman bekommit. Detta bestreds uf Forssman, som på föreställningar , att. i 2 2 ; . , nändels? ban begått detta tillgrepp , ej, genom vestridande af Hultmans uppgift , tillskynda henwe ett oförtjent lidande, enär hon för innehafvande af skeden blifvit i häkte Insatt, yttrade: hon kan gerna sitta der, Jag får också sitta i Trest. Ransakningen förvisades till vidare hindlägging vid Stadens Kämnersrätt. Rs