Aftonbladet – 12 oktober 1836, sida 3

lat atskiullge langvaga Iotabilileter Iran iverike och Westergöthland, och på utsatt timma kl. 110 förmiddagen, då i en hast himlen, liksom I för att gynna företaget, klarnade på några tim-— I mar, intogs plogfältet, en 5-årig gräsvall, af icke mindre än 16 plogkarlar, deraf den större Idelen medfört egna dragare och zila egn plogar af flera slag. De serskildte tegarne befunnos redan försedde med nummer-stickor ; motsvarande lottsedlar voro äfven tillagade, men in— nan lottdragningen börjades, aflägsnade sig de utsedde Domarena, Agronomen Hr George Stephens och Läraren vid Institutet på Degeberg Hr Alexander Skianer, sedan de lemnat några föreskrifter om plöjningen, hvilken straxt derpå, efter gifven signal, företegs. — Då oss veterligen ingen plojningstäflan il Sverige förut ägt rum efter den method, som följes i Skottland och der visst så välgörande resultater, torde i denna berättelse böra fortfaras med de minsta detaljer, helst vi måste medgifva, att det formeila härvid, som i början förekom oss mindre vVigtigt, till slu, då resultatet skulle gifvas, framstod i en sådan dager af oundgänglig nödvändighet, att vi deraf kände en kraftig inskärpning af den regel vid alla försök att införa nya methoder: att nemligen icke åsidosätta eller försmå någon enda af de iakuagelser, som en tidigare erfarenhet gillat och föreskrifvit. Ja, här formärktes det tydeligen, då Hrr Stephens och Skinner, efter fullgjord plöjning, återkommit till fältet, der de upplöjde circa sex tunnlanden af dem granskades under nära 13 timma, att om man haft någon misstanka, det de känt hvilka tegar som tillfallit de serskilda plogkarlarne — och hvilket varit oundvikligt, derest de låtit beveka sig af fleres önskningar att de skulle qvarstanna under plöjningen — så hade det varit förbi med opinionen om deras oväldighet såsom domare, och föga uppmärksamhet hade då lemjnats åt de anmärkningar, hvarmed domen öfver I hvarje serskild teg nu, vid förnyad öfverskådning i allas närvaro, beledsagades. Öfvertygelsens makt var deremot nu oemotståndlig, när I man hörde desse i yrket kunnige och praktiskt I skicklige män utveckla orsakerne, hvarför t. ex. plöjningen af en viss teg icke kunde bereda sin mean ett af de fem prisen, emedan tiltorne eller I plogskifvorne, ehuru i öfrigt väl plöjda, raka och lagom djupa, stodo för mycket på kant, så att, vid harfuing nästa vår grästorfvan måste upprifvas och en del af utsädet falla derimellan ; — Att vid en annan teg, plöjningen hade ett motsatt fel att vara för platt, hvarigenom uppkommer mindre mull och framför I allt ofuillkomlig vädring och luckring under vinterfrosten ; — Vid en tredje hade icke första tiltan blifvit rakt uppfårad, hvadan de efterföljande blifvit oregelmössiga, hvars effekt påtagligen skulle blifva en försvårad harfning och en å vissa ställen ohjelplig hålighet i landet; — Att en fjerde, der plogkarlen försummat, att med foten tillrättavisa en viderspänstig tilta, som bugtat sig ur den rätta lutningen, äfven lemnat ojemnheter på sin teg, hvilka han litt kunnat förekomma; Och slutligen, att en femte, som undvikit alla förenämnde brister, men icke lemnaat uppmärksamhet åt den lemnade föreskriften huru han skulle fullkomna sitt arbete med ordentliga slutfåror, hvartili hade fordrats ännu ett ploghvarf, måste gå miste om det högre-pris, dess erkönda skicklighet 1 öfrigt och den nyttjade plogens duglighet eljest skola tillskyndat honom . När på detta sätt skälen blifvit utvecklsde framtogo Plogkarlarna sina nummerlappar . och befanns då, att Rättarelärlingen från Degeberg Jonas Jonsson, bördig ifrån Boo i Nerike, gjort sig fortjent af högsta priset 10 SpecieRiksdalrar; Driängen Nils Nilsson på Krontorp, tilldet andra, om 6 SpecieRdr; Dess feder Rättaren dersammastädss, Nils Olsson, till det tredje, om 5 SpecieRdr; Torparen derstädes Johannes Jonsson af det fjerde om 3 SpecieRdr och Statdrängen frår Cathrinebergs gods Johannes Nilsson till det femte af 2 Rdr Specie. En hvar syntes och hade skäl att vara belåten; de belönade med sinajklingandejpriser och de ötrige med erhållna nyttiga råd och väckelser. Ännu mer blefvo alla det, då de allmärt mbjödos af den gästfrie godsägaren till en riklig måltid sednare mot aftonen. Och slutades sålunda gladt dagen af den första plöjnings-täflingen i Wermland med det intryck hos mången, att en god början var gjord; vartill man hoppades efteraa a FR