Aftonbladet – 12 oktober 1836, sida 2

rågkomster sedan hän begaf sig österut på eröfringar. Man igenfabn således hos honom denna skära och fulla ton, denna smak och stundom inda till det pathetisk stegrade känsla i adagiot, . prestot denna liflighet, oftast uppdrifven till en hypersthenisk, feberaktig oro, hyarunder han icke kan nog beherrska sig, för att icke någonsång springa litet framom takten eller halka liet på en eller annan ton. Hans första nummer var egen komposition, som tycktes oss ega verkigt värde framför en stor mängd konsertsaker, vanligtvis temligen flärdfulla och endast för den mekaniska konstfärdigheten beräknade; 15trodukionen var i synuerhet ganska vacker, det var någontiug energiskt och spirituellt i det hela. Kalliwodas potpourri var på sina ställen ytterst svår, och det torde kunna betviflas, om någon if härvarande violinister gör den efter, så som Hr Beer gjorde den. M:lle Ida Beer är ännu första knoppningen af sin ålder, och med afseende på hennes år utförde hon sin Capriccio uf Mendelson och duetten af Czerny på ett sätt, som äfven i denna epok, då en högt uppdrifven skicklighet att handtera fortepiano annars är härstädes så vanlig, onekligen förtjenade det bifall hvarmed hennes spel emottogs. M:lle Math. Ficker sjöng en aria ur Robert le Diable med en säkerhet och den hos oss verkligen utomordeutliga förmåga öfver det Italienska manerets svårigheter, som man hos den älskvärda sångerskan allt mer och mer eger anledning att beundra. Man har ofta skäl att vilja rekommendera M:ll F. något, som annars sällan behöfver komma i fråga med konstnärer i allmänhet, nemligen litet tilllörsigt till sig sjelf; början af hennes sångnummer gick till mycken del förlorad genom den alltfor stora räddsla, hvarmed hona framträdde. Hennes röst var dessu.om icke mäktig att fylla den stora, folkrika och qväfheta salongen, så att hennes älskliga talang ändå icke gjorde all den verkan, som den skulle gjort under andra förhållanden. Fruntimmerskören ur Robert le Disable gick ganska bra, och omsjöngs afven på den Kungliga familjens begåran andra gången. Den mottogs med desto större bifall, som sångnumror af deuna art äre så ovanliga på våra konserter. Exemplet förtjenar visserligen efterföljd, — en kör för omvexlings skull gör bland de öfriga konsertsakerna ganska mycken effekt, — men vi inse fullkomligt svårigheten i vanliga fall för en konsertgifvare, att arrangera en sidan. Att döma af denna nummer ur Robert le Diable, äfvensom af M:lle Fickers aria, som innehöll ett ganska vackert och sångbart motiv, förespå vi, att denna pjes skulle härstädes blifva högst populär, i fall den uppsattes på scenen. — Professor Vimercati utförde med vanlig känsla och virtuositet ett allegro för mandolin. Huset var i det närmaste fullt, och H. M. Drottningen, samt D. K. H. Kronprinsen och Kronprinsessan hedrade konserten med sin närvaro. sn—u onumnLnnJnOart— -—-——— —— — . --.r---—— 22-42 222? ? -