Aftonbladet – 12 oktober 1836, sida 1

ga. Ministern Statssekreteraren för inrikes ärenderne har att rätta sig efter detta dekret, och alt bringa detsamma till verkställighet, äfvensom att ofördröjligen till mig inkomma med förslag till de åtgärder, som erfordras för att, så fort som möjligt, besvärja konstitutionen och Iseammankalla Cortes. Gifvet i palatset de las I Wecessidades d. 10 Sept. 1836. Drottningen. Mapvoel da Silva Passos. Drottningen vägrade i början att samtycka till detta dekret, emedan hon icke kunde gilla styIliseringen deraf, då hon genom detsamma skulle förklara att hon frivilligt gifvit efter för PorItugisiska nationens önskningar genom antagandet af konstitutionen 1820, hvilket dock uppenbarligen icke var fallet; lika!edes förklarade hon sig blott i Cortes session, som följande dagen skulle öppnas , kunna uttala sin åsigt af denna angelägenhet, emedan hon svurit att upprätthålla den hittils lagligt beståndande författningen. Ministrarne ville icke låta dessa inkast gälla, och sade Drottningen, att ett längre dröjsmål kunde sätta hennes lif i fara. Vid detta uppträde voro flera ledamöter af diplomatiska korpsen närvarande, nemhgen Engelska ministern Lord Howard de Walden, den Fransyske, Grefve Si. Priest, den Belgiske, Hr van de Weyer, dena Danske, Grefve Reventlow och den Brasilianske , Hr Macedo. Alla dessa ministrar protesterade mot det tvång, hvarmedelst man ville förmå Drottningen till omstörtande. af den författning, i kraft f hvilken hon i Portugals krona, och Lord Howard de Walden förebrådle i synnerhet Grefve Lumiares, att han olaghgt ville tvinga Drottningen att under tekna ett dekret, hvars tendens han visste vara rakt stridande mot hennes åsigt. Grefven och hans kollega kunde dock naturligsvis icke lyssna till dessa invändningar, de stodo fast vid sin begäran, och Drottningen, som fann alla föreställningar förgäfves och såg sig öfvergifven af linietrupperne, på hvilka hon räknat, underteknade dekretet, hvilket dock först följande dagen utkom i Diario do Governo. Medan detta skedde, voro de främmande ministrarne inspärrade i palatset; ty de utanför detsamma uppställda trupper vägrade att släppa någo : hvarken ut eller in, Sedan diplomaterne fått begifva sig bort, öfverhopade Grefve Lavradio Grefve Lumiares med de värsta skymford, kallade honom en gatpojke, en vanära för den adel och den nation han tillhörde, och yttrade deu förhoppaing, att han innan kort skulle af pobeln blifva släpad krinz Lissabons gator, äfven om ett lika öde dagen förut vederfarits grefve Lavradio sjelf — ett uppförande af grefven, som väl vittnar om hans raseri, men icke om någon känsla af billighet, emedan en sådan skulle hafva sagt honom, at det icke fordras en ringa grad af mod att ställa sig i spetsen för en rörelse, hvars tendens man ogillar, for ait göra det måhända hopplösa försöket, att leda densamma till fromma för sina egua åsigter. Af de främmande ministrarne vi) sade sig, såsom naturligt var, i synnerhet Lord Howard de fValden nitisk för Drottoingen. Han erböd henne att taga sin tillflykt ombord på Engelska linieskeppet Hastings, som låg på Tajo, men kunde naturligtvis icke gå 1n på att med ja besvara den bekanta Hertiginnans af Ficalho orimliga fråga, då hon begärte få veta om Lord Howard de Walden ville garantera Drottningen hennes thron, i fall hon begaf sig ombord på det Engelska skeppet. Han lofvade ingevting annat än säkert skydd. Befälhafvaren öfver Engelska eskadern , amiral Gage, hade redan d. 10 om! morgonen skickat trenne beväpnade båtar till lardningsplatsen vid Belem, hvarigenom imellertid endast farhåga uppväcktes, och Visconde de Sa da Bandeira, som trodde att Dröttningen ville inskeppa sig, föranläts att samla trupperne på Campo d Ourique, hvarifrån kl. 5 på e. m, ett starkt kavalleridetachement afskickades, som åtföljde Drottningen till municipalitetsbyrån, der hon besvor 1829 års konstitution. Så väl då hon for dit, som derifrån , gret Drottningen häitigt; icke mindre rörd var hennes gemål Prins Ferdinand, hvilken för öfrigt, i parenihes sagdt, icke enligt konstitutionen 1820 skulle kunnat blifva gemål åt en Portugisisk Drottning, emedan denna konstitu!ion uttryckligen föreskrifver, att en Portugis dertill skall utses, med Cortes bifall. Sedan Drottningen aflagt eden och folket derom blifvit underrättadt, åtskiljdes massorna, utan att lugnet stördes, NeRNReNeG Et 1 sv ss mä 2 . a mA hb I