Aftonbladet – 11 oktober 1836, sida 2

Lindblad. Såväl Amiralen som Doktorma bhestredo först, sedan protokollet blifvit justeradt, Krigsfiskalens behörighet, att föra talan emot Hr Amiralen. — Krigsfiskalen, Lagmannen Rhodin utvecklade härefter, att Herr Amiralens yttrande haft sammanhang med öfriga till Krigsfiskalens utlåtande remitterade handliggar, och Herr Amiralen erinrades, att Grefven i sin förklaring öfver Herr Lilljehööks första skritt sjelf yrkat, att Krigshofrätten måtie inlemna till Krigsfiskalen, att emot Premierlöjtnanten ställa åtal, på det Herr Amiralen måtte vinna upprättelse. — Herr Grefven förklarade då, att han bestämdt forisatte detta ansvarspåstående i reconventionsväg, och påkallade aktors biträde att beifra hans sak, — Sedan Krigs Hofrätten derefter genom jafsagdt beslut förklarat Krigsfiskalen behörig att utföra talan i denna fråga, upplästes det här ofvan omtialta anförandet af Gretve Crorstedt i hufvudfrågan, så lydande: Icke nöjd med een förklaring jag redan den 4 sistl. Augusti afgifvit uppå Premier-löjtnanten Lilljehoöks till Kongl. Krigshofrätten emot mig ingifne klagoskrift af den 5 Juli 1836, har Hr Lilljehöök uti en ny skrift af den 1 i denna månad ytterligare yrkat, att jag måtte bestämdt förklara, om det vore honom jag afsåge med ett yttrande, hvilket förekommer uti det af mig inför Krigsrätten vid Kongl. Maj:ts flottas Stockholms station den 2 sistl. Juni upplästa skriftliga anförande. Detta yttrande lyder sålunda: I vissa fremmande länder har man länge sett, hurusom åtskilligtifolk sökt och lyckats behandla lagen till skydd för hvarjehanda oredliga företag, roen så lange redlighet och ärlighet utgöra ett allmänt karaktersårag hos vår mation, skall det visserligen icke lyckas någon att vid Svensk domstol komma ifrån en åtagen förbindelse på det sätt ett i detta mål edeligen afhördt vittne föreslagit, och hvarföre, i följd af en sådan tanke, jag beklagar, att detta vittne tillhör den korps, hvars medlemmar vida mera, än andra sina landsmän, komma i beröring med menniskor af jordens alla delar, der de föreställa den nation, till hvilken defhöra.? Ait Hr Lilijehöök finner detta yttrande, det han behagar kalla tillmäle, passa in på sig, kan jag visst icke hindra; men icke skall han derföre kuana aftvinga mig annan förklaring, än dem jag redan gifvit öfver hans gjorda påstående. Mitt svar är och blir således, att jag är både villig och pligtig att ansvara för mina skrifiliga och muntliga yttranden, men att jag ingalunda skall låta förmå mig att bereda framgång åt försök att effordra mig en sådan förklaring deröfver, att man sedan på densamma kunde bygga en anklagelse emot mig. Visserligen har jag mig bekant, att länder finnas, I der serskilda myndigheter hafva sig uppdraget latt hålla inqvisitoriska förhör med anklagade personer, för att derivenom bereda åklagaremakten en säkrare rubrik af det mål, som skall blifva föremål för domstols pröfning; men att en Svensk domstol skulle kunna konstituera sig till en dylik myndighet, vore åtminstone för mig oväntadt. Jag hade nemligen föreställt mig, att i Sverige domstolarne icke hade att skaffa med de förberedande åtgärder en person kunde finna af nöden, isnan han vågade uppträda såsom anklagare emot en annan, samt att här ingen laglig rättegång kunde ega rum utan föregången stämning. Emedlertid och då jag icke kan förutse, huru långt Kongl. Krigs-Hof-rätten kan finna för godt att sträcka det ovanliga biträde, den redan lemnat åt Hr Lilljehögks försök att kunna emot mig börja en brottmåls-process, får jag härmedelst på förhand tillkännage det vara min fasta föresats, att icke genom hvilka medel som hälst låta förmå mig till en för Herr Lilljehööks och Krigs-fiskalens afsigter mera gynnande förklaring än den jag redan gifvit. Premier Löjtnanten Eiljehöök förklarade efter luppläsningen häraf, såsom vi förmode att hvar och en annan hade gjort, att han genom detta yttrande icke erhållit någon närmare upplysning än förut, och hemställde, hvad dermed vore att göra. Hr Lagmannen Rhodin anförde, att sedan Herr Amiralen Grefve Cronstedt således bestämdt förklarat sig ej vilja ingå i någon vidare för 1 klaring i förevarande ämne, än den Hr Grefven redan förut skriftligen lemnat rörande Premier-Löjtnanrten Lilljehööks äskade uppgift; men det mäste stå qvar, att med eit edeligen. afhördt vittne, på sätt i Elr Grefvens a-föranr I de till Krigsrätten är uttryckt, således m enats någon af de öfrige sju vid Krigsrätts-und.ersökalninvgen i von Schantzska målet jemväl afhörde 9. ÅA: I om I Amiraldån Cei Fr ee -—-— AM