Aftonbladet – 10 oktober 1836, sida 1

nn sn A Inens namn och hemvist, för att kunna ställs handlingen under lagens bestraffning, att våldsamt skaka henne, under förfärliga hotelser, svurdomar och tillmälen, så förnedrande, at anständigheten förbjuder mig, att, inför en vördad doms:ol och allmänhet, upprepa dem. af) Utan medvetande derom, att hafva gjort något i j ondt, räckte min hustru blommorna åt Hr Nybeå lin, uppgaf sitt nan.n, hemvist, och att hon var hustru åt en man, som visserligen ville gifva all erforderlig försoning. Gråtande bad hon att x få gå hem efter de penningar, som efter up. Igift skulle utgöra plikten, och slippa den hårda I medfarten, på en gång smärtande fur kroppen och öfvervaldigande sinnet, ovanda vid, och känsliga för en behandling, som säkert skulle injagat fruktan hos den förhärdade förbrytaren. Bönerna om medlidande och förbarmande vo. jro dock lika fruktlösa, som min hustrus ödmju. ka uppförande, hvilket visserligen ej förrådde den grofva brottslingen, Hennes nedslagenhet och förtviflan voro utan kraft att väcka skonsamhet, utan syntes i stället ännu mera uppreIta Hr. Nybelin, hvars raseri liksom innehöll sin ;Jegen näring, och vexte i samma mån, som motståndet försvagades. Under fullt våld, och, sedan Hr Nybelin -med häftighet och vrede besvarat flere närvarande personers bemödanden att beveka honom att afstå derifrån, släpades min hustru till ett mörkt grafhvalf, i hvilket hon, under hotelse af Nybelin, att få der svälta till döds , inlästes, j med full anledning till fruktan för denna lofvade rysliga död, då hon i en längre tid af efterJmiddagen der qvarhölls, och först utsläpptes, sedan ett vittne till uppträdet hunnit uppsöka och underrätta mig derom, och jag kunnat utverka hennes frigifvande. een re tq Hr Nybelin, som här synes hafva velat spela ödets rol, ehuru i förvänd ordning, i det han börjat med begrafningen, på det att denna skulle verka döden, har ock lyckats deruti, på det sätt, att min hustru väl ej dödt kroppsligen, men moraliskt — ty hon togs ur detta förfärliga fängelse — vansinnig. Denna följd borde ej hafsa varit oväntad. Föreställer man sig en svag qvinna, af min hustrus lynne och karakter, forst uppskrämd af de våldsama skakningarna samt en i blicken lågande, i uttrycken, i hotet och i svordomarne förfärlig vrede; sedan släpad till, och iastängd i ett grafhvalf, icke upplyst af det minsta ljus, men: tjenligt att måaktigt verka på en liflig och förut uprörd inbillning, öppen för alla de fantastiska föreställningar, som ensamheten i mörkret, och omgifaingen af likkistor och förmultnade ben kunna framkalla för ett sinne, ej fullkomligen fritt från de fördomar, som följt med från barndomen, så fiones icke något ovanligt deri, att döden eller vansinne bliver verkan af en så beskaffad och i längre tid fortfarande ställning, i synnerhet som blotta mörkret verkar underbart på en lättskrämd fantasi, och detta, i förening med det betydelsefullt hemska i en graf, inneslutande mo:ibjudande bevis på förgängelsen och den derstädes rådande tystnad, som underhåller inbillningea om boningen för osynliga och fruktade väsenden, måste ovillkorligen häftigt och våldsamt skaka sinnet. Att blifva innesluten i ett vanligt fängelse är redan ett strängt straff, som nödvändigt måste förutsätta ett begånget groft brott emot samhällsordningen ; att inläsas i ett mörkt fängel:o, är ett straff, som endast kan medgifvas, der ett förhärdadt sinne fordrar en mera verkande vackelse; men att inläsas i ett mörkt grafhvalf är en verklig tortyr, hvartill lagen icke på något ställe gifvit anledning, och at den beskaffenhe., att, om det af utomordentliga omständigheter möjligen skulle kunna rättfärdigas, det bör verkställas med em nödig urskiljaing i afseende på brottet, delinquentens karaktär och sinnesstyrka, sa att sraffet i och för sig sjelf ej blitver ett verkligt brott emot menskligheten, då det ock aldrig bir kunna användas emot ett Svagt, för;sagdt, uppskrämdt och för tillfället värnl.st runtimmer. Min hustru hade felat. Jag vill ej försvara hennes handling annorlunda, än till uppsitet, som hittills fredat henne från alla öfverl gd fel; men felet var ej urbota ; det kunde efter egen försonas med 3 R:dr 16 skillingar banko och var mera ett ordniagsmål, än ett brott, karakteriseradt af Uuppsitet act göra skada. ry RK TA 1 or oo Aa ee PN ee ee