Aftonbladet – 8 oktober 1836, sida 2

del Siod UCTIOl,y SU ALLTE SAT VIS. SURAME os Sve års konungbref, nödgas vi berötva honom, ty uti den förklaring deraf, som den 26 November 1694 utfärdades till följe af Skara Domkapitels ; förfrågan, nyttjas ömsom orden gård, hemman och mantal c. Det heter t. ex. : att ju flera åboer äro på ett hemman, ju mindre bruk hafver nvardera, så att, om hvar och en skulle utgifva Kapellanslönen i proportion af ett torp, skulle afgiften af en gård blifva mäkta stor och nästan odrägelig, och längre ner: den som brukar mindre än 1-4:dels hemman , skall ändå intet gifva mindre än en fjerding säd, men skulle ett helt hemman åt Kapellanen gifva dub belt emot ett halft och tvådubbelt emot en fjerding, blefve denna afgiften för slike åboer så ansenlig o. 8. Vv. Ivad nu sjelfva hufvudfrågan angår, så har om Hr A:s persoslighet ingenting annat eller mera förnärmande blifvit sagdt, än att han ej låtit en motgång afskräcka sig, hvilken förnärmelse man måste vara förfaseligt sensibel för att ej kunna fördraga. Då han nu hkväl uppträdt såsom Styrelsens och Herr Statssekreteraren Hartmansdorffs kämpe, hvilket vi hoppas skall lända honom till fromma, torde han äfven benäget påtaga sig, hvad som deraf på hans del kan belöpa sig, i motsägelserna mellan styrelsebesluten, och de resultater, hvar och en för sig eger att! draga af en sådan motsägelse. De Kongl. besluten tala i det fallet bäst för sig sjelfva. År 1828 yrkade Herr Ablqvist af sina sockenboer, förökade afgifter hvilka Landshöfdingeembetet i Calmar län afslog, till följe af citerade Konungabrefven af 1681, 1694 och 1792, hvari bestämmes: att oaktadt flere åboer å ett helt mantal skulle finnas, Comisinistern icke tillkomme i lön af ett dylikt hemman mer, än en balf spann säd. Samma åsigt öfverensstämmer med brefvet af den 5 December 1766, att när flere åboer innehafva serskilda hemmansdelar, nörande till samma hemmansInummer , de äga sammanskjuta den lön , som I Kapellanen för hela hemmanasnumret tillkommer, Iså att, då detsamma består af helgård, Kapelllanen måste låta sig nöja med en halfspann el(ler 8 kappar säd, ehvad hemmanet är fördeladt i tvenne halfgårdar, eller flera mindre hemI mansdelar. Detta stadfästades genom Kongl. I Maj:ts utslag af den 31 Julii 1830. Då Herr l Ahlqvist sedermera icke varit i stånd, att tillI vägsbrivga en sökt öfverenskommelse med sina ci sockenboar, och en förfrågan från Landshöf, dingeembetet gjordes i anledning häraf, så yttI rade Kongl. Maj:t, att som Kongl. Förordningen den 8 Febr. 1681 samt Kongl. Bref1 vet den 11 November 1766 utsätta till KapelIanerne lika afgift af half som hel gård, men af. ett fjerdedels hemman eller mindre skatttlagdt torp en åttondedels tunna, utan afoeenI de å flera eller färre åboer å sådane hemmansdelar , så kommer detta stadgande att Jlända till ! efterrättelse för alla öfriga hemman uti socknen utom Jemjd by, hvarom Vi under den 31 Jui Li 1830 serskildt i nåder förordnat. ) , mm I BH KR RK LL LK VO E Nu är förhållandet, att nämnde Jemjö bys låboer skyddades mot Herr Ahlqvists anspråk , ljust till följd af nämnde 1681 års bref: och latt saken var alldeles hka med de socknemäns, af hvilka Hr Ahlqvist år 1833 fordraI de förökade afgifter, t. ex. Olaus Erlandsson och Olof Elofsson — för att icke trötta med upräknandet af dem alla — och som enligt utdrag ur r) Fögderiets uppbördslängd, hvardera innehade lett halft mantal inom samma hemmansnummer sant att de således borde, såsom de äfven allt I dittills gjort, sammanskjuta hvardera 4 kappar säd, så att det tillsammans blef en och eu half spann på hemmanet. Landshöfdinge-embetet hade dock nu kommit till en annan insigt af saken, och gillade år 1833 samma påstående, som det år 1828 afslagit. Kammar Kollegium, med undantag af dess president, var likväl af! samma tanka båda åren och uppbäfde Lands höfdinge-embetets utslag. Regeringen deremot , I I som år 1830 instämt med Kammar-Kollegilum, och som år 1832 förklarat, att med KomI ministers-aflöningen skulle förfaras enligt 1681 Jårs Kongl. bref, hade nu ändrat opinionen om tl nämnde brefs betydelse och fastställde Landshöfdioge-embetets utslag, jemte Hr Ahlqvists fordran, hvarigenom det förhållande verkligen uppkommit , som Kammar-Kollegium ansett omöjligt, eller att, medelst Kongl. Maj:ts i ena-I handa fråga så nyligen meddelta tvenne serskilI da beslut, hvilka åberopa samma författningar, 1 077 mNN NN p o L b r 4 fw RR RASET