Aftonbladet – 8 oktober 1836, sida 1

-— oo ÖQ CM bivista Akten. Alla närvarande tycktes glädja sig öfver det fägnande resultat, som det stora antalet af dessa konrfirmanter utvisade. Det Norska Morgenbladet med sista posten har serdeles fästat sig vid den i vårt blad uti förra veckan, i anledning af Svenska Minervas ifriga försvar för Stats Ministern Lövenskiold, gjorda anmärkningne, att Minerva vore väl underrättad i allt som angår Hr Lövenskiolds åsigter, och att hon i de Norska sakerna här allmänt ansåges nästan såsom Hr Stats Ministerns egen tidning. Detta har, obegripligt nog, väckt Morgenbladeis förvåning. Skulle vi, säger det, verkhgen efter Aftonbladets rena ord kunna Panse Svenska Minerva, likasom hon vore Er Lövenskiolds egen tidning, så behöfdes icke vidare något vittnesbörd om Er Lövenskiolds politiska tänkesätt och dess qvalifikation att vara minister. Men vi vilje ännu hoppas, för Hr Lövenskiolds egen heder skull, att vi med nästa post blifve öfvertygade om, att det efvan anförda påståendet är i allo origligt. Det är verkligen besynner!igt, och bevisar mer än något anmat huru litet Norrmän och Svenskar känna förhållanderna bos hvarandra, att Morgenbladet kan vara så forbausev för att nyttja ett Norskt uttryck, — öfver en sak, hvilken här förefaller hvar menniska lika natulig som den är ohetviflad. Denna obekantskap med sakernas ställning i Svetge förklarar, hvad som eljest skulle vara oförklarligt, nemligen den förvillelse, som man finner ständigt återkomma i de Norska bladen, att de projekter om ändring af åtskilliga i bland hufvudprinciperna — i grundlagen, hvilka Regeringen tid efter — annan framlagt Stor-Thinget, men som hittills blifvit afsleg— pa, och hvilka i ellmänhet icke äro omiyckta i Norge,sulle kärflyta egentligen ifrån den Svenska Adeln. Det kan derföre icke vara utan vigt att vid deita tillfälle fästa både Morgevbladets och de öfriga : Norska tidningarnas uppmärksamhet uppå, hvad som för Svensta läsarne skulle vara — öfverflödigt, emedan alla här förut veta det, nemligen alt Svenska Adeln i allmänhet, det vill säga pluraliteten deraf, är långt ifrån att vara fiendtligt sinnad emot Norges fria institutoner, eller att önska något större iesteg åt den aristokratiska principen ellsr en förminskning af de kontroller, folkviljan genom nationens ombud kan utöfva På sty:elsen. Hade Norrmännen haft tillfälle att följa -mera med våra offentliga förhandlingar, så skulle de tvertom funnit, att det vid Riksdagarna varit just inom Adeln, och endast inom denna, som Norrmännens anspråk i vissa frågor, såsom Bodö-saken o.-dyl. funnit försvarare, och just ifrån en ledamot af Adela, som anmärkning år 1828 gjordes till KonstitutionsUtskottet emot StatsMiniste:n för utrikes ärenderna, för hehandfin3en af en Norrmännen rörande angelägenhet. En sådsn förvillelse lärer endast kunna häreda sig deraf, att man förblandar Adeln i allmänhet, hvaraf en stor del numera saknar allt det stöd för sina inbillade sam hällsföreträden, som den fordom hadei, en större förmögenhet, med hågra få familjer deraf, hvilka omgifva hofver, och synas hafva, såsom en Adel ibland Adeln sifna anspråk på alla högre utmärkelser, Plualiteten af Adeln, som är fattig, ser snarare ui de fördomar, som åtfölja begreppet om ad: 4 kap, ett hinder mot ett fritt val afarvete . eller yrke, och man finne: derföre ofia, get nog, att den puraste radikalismen träffas 103 personer bland Adelståndet. De sednare leremot anse intet äreställe så högt, att icke wvem som heldst af dem tror sig kunna aspirea derti.! på hofeller hästgardesvägen. Då silunda icke så mycket adelskapet, icke ns stamträdets eller familjens ålder, som risedomen och de tillfällen som denna g frit sa a innehafvare, äfven då dessa tillhört ganska inga familjer, att blifva befryndade med de hito:iska namnen, bestämma dessa före lenna adel bland adeln, så finner man också, fven om det icke kan nekas, att nykowlingara, så snart de befinna sig i hofvets atmosfer, are sig af instinkt eller böjelse blifva lika aritalratickt cinnade cam kn? oo ära om träden,