vw oo ee mans. ProvincialLäkaren på Öland, Dr. Kullberg, blef 1821 af en kronobetjent anmodad, att besigtiga ett barn, som man ansåg hafva omkommit af svält genom dess mors förvållsnde. Dr. K. handlar precist som Hr Ahman. Han inspekterade barnet, fann sig icke vid att verkställa obduktion, men afgaf ändå ett utlåtande och gjorde, som Hr Ahman, ett försök uti det obestämda. Domaren i orten, icke belåten med så litet, som Kämnersrätten i Linköping, kasserade betyget och ålade läkaren, att ofördröjligen inkomma med ett på barnets obduction grundadt utlåtande. — Olyckligtvis hade då barnet öfvergått i förruttnelse (det enda som frikallar läkaren från en, för nödig ansedd, obduction,) hvarigenom ytterligare undersökning blef omöjlig. Dr. K. beslöt, att detta oakiadt afgifva ett betyg, hvaruti han, alldeles som Hr Ahbman nyligen gjort, åberopade vittnen, icke Rättens protokoller, utan allmänna opivionen, uttryckande sig sålunda: att om den allmänna tanken var sann angående orsaken till barnets död, så hade det visserligen Jjutit den grufveliga hungersdöden, hvarefier naturligtvis följde ett beedigadt dixi. — Förhållandet blef genast kommuniceradt Kongl. Sundhets Kollegium, hvarefter Dr. K. snart fick erfara, att vädjandet till allmänna opinionen i ett ämne, der opinionen behöfde upplysas, medförde suspension från tjenst och lön, tills Ofver-Domstol hunnit afgöra om tjenst var förverkad eller ej. — Ja! Sundhets Kollegium har varit så noggrant, att en Läkare, som besigtigade en person, den der hade hufvudet sönderkrossadt (der var dödsorsaken temmelhigen gifven) och hvarvid Läkaren endast ansåg sig böra öppna bukcaviteten, för att undersöka i hvad mon Svenskens hus-och lifdryek ingått som kontingent i olyckan, — erhöll anmärkning, för att han icke äfven inspekterat bröstkaviteten; och detta allt med rätta. Bestämdheten uti 16 af Kongl. Instr. för Provincial Läkare är af oberäknelig vigt. Den afskär för hvarje beqvämlighetsälskande läkare möjligheten, att allt för lätt och hastigt vid en besigtning utfinna eller påhitta dödsorsaken, samt uttalar en oafvislig dom öfver den Läkare, som skulle våga, att i likhet med Hr Ahman godtyckligt förklara, vid en död kropps besigtning, obductionen vara ändamålslös. Icke bör Hr Åhman kunna undskylla sig med ovana vid Medicolegala förrättningar. Redan för 16 år sedan erhöll Hr Ahman, naturligtvis med afseende på talande förtjenster, Prov. Läkare tour och befordringsrätt. Instruktion för Provine. Läkare har varit tillgänglig sedan 1822, och hade vid ifrågavarande tillfälle en ledare erforI drats, så hade Hr Ahman endast behöft vända -Isig till Ortens utmärkta Provinc. Läkare, Dr. I Westman. Säkerligen hade då den lagstridiga , I Läkare-attesten uteblifvit. I Anmärkaren, på hvilken Handlingarne rörande -! Studeranden Palmgren förorsakat det vidrigaste in-I tryck, men för hvilken de i dem paraderande perso-I ner äro fullkoreligt främmande, torde böra nämna ; l anledningen till den kanske mera markerade , I värma, hvarmed han omfattat ifrågavarande tragiska händelse. En af hans urpgdomsvänner , Ihade enahanda missöde, som Hr Palmgren, att, slefter att hafva undergåit prestexamen, blifva ) föremål för en angifvelse af en fanatiserad bonde, rd och hvilken angifvelse äfven skulle bhfvit untj derstödd af en något Jesvitiskt disponerad KonI sistorii-Ledamot. Följden blef, att den till or-lten nysskomne Biskopen tvekade, att prestviga iden unge mannen. Avmärkaren glömmer al1 drig ynglingens första förtviflan, och säkerligen a a I ——J tfO ——— ER hade äfven en hemsk katastrof inträffat, om ej Biskopen handlat ech icke inskränkt sig till hltoma råd. Ty ett hinder, sedan man absolve-lrat prestexamen, för inträde i embetet, inne-(bär, såsom Redaktionen med skäl anmärkt, fl detsamma som en förkrastelse, en vanåra, fram-I för hvilken en känslig själ nödvändigt frestas, -Jatt preferera döden. Omförmälte unge man n räddades hkväl åt samhället derigenom, stt Bis-Ikopen, sedan han noga pröfvat den lumpna angifvelsen, affärdade ynglingen med rekom-) mendation till ett annat Svuft, der ban, fri för e I förföljelse, gjorde genom lyckliga embetsgåfvor Jen hastig lycka. — Så handlade den Biskopen st -—, till hvilkens öfriga egenheter det ock hörde, -latt han blift Biskop midt för Biskoparnes näsa,? såsom han sjelf en gång uttryckte sig. — Välsignelse öfver hans minne! La . Rationaliser