rer i ränningen, kunna väva hvad mönster man behagar blott med ett par trampor, derigenom hela den mödosamma harneskuppsättningen — så vilje vi erinra oss att den kallas — som fanns i de gamla fabrikern2 för fasenerade väfnader och sysselsatte en serskild person att för hvarje inslag uppsöka och byta om skaften, helt och hållet undvikes. En ytterligare förbättring af den Jaquardska uppfinningen har likväl nu äfven blitvit gjord i Lyon, och se här några intressanta detaljer, som härom berättas i ett bref från Paris af d. 19 Sept. : För några veckor sedan aulände till Paris en sidsnarbetare från Lyon, hvilken, medan han i åratal suttit vid sin väfstol och mödosamt förtjent sina 2 å 3 francs (1 å 1 och en half Rdr Banko om dagen) så länge grubblade på en förbättring af den Jacquardska väfstolen, att han slutligen hittat på en sådan. Han har redan fått sin modell färdig , och går dermed till en homme daffaires i Lyon, en egen klass af menniskor, hvilka ofta hafva att göra med den lägre folkklassens i Lyon ekonomiska angeliganheter. Denne råder honom att resa till Paris, och lotvar att resa med och bestå skjutsen, emot det vilkoret, att få dela halfva vinsten af det, som arbetarn kan erhålla för sin uppfinning. Väfstolen inpackas , uppfinnaren och homme daffairen följa med och det bär af. Anlände till Paris hyra de en lokal, väfstolen uppställes och en elite af Pariserfabrikanterne inbjudes, att pröfva apparaten. Väfvaren tager sin spole och börjar arbeta. Med förvåning betrakta fabrikanterna den nya uppfioningen, och man bjuder honom på stället 130,000 francs (74,000 Rdr bke) om han vill sälja hela uppfinningsrätten. Väfvaren rodnar, tittar upp och ser på homme daffairen. Denne runkar på hufvudet och väfvaren säger nej. Man börjar nu bjuda mer öfver hvarandra, och slutligen stiga amrbuden til en half million francs. Väfvaren ser åter på homme daffairen, denna nickar med hufvudet, väfvaren säger ja, och saken är afgjord. De 500,000 frankerna utbetalas, homme daffairen stryker 250,000 i sin ficka, väfvaren växlar sina mot guld och bankunoter, köper sig ett litet skrin och lägger dem deri, tager sig en plats på diligensen, och när denna skall afgå, infinner han sig klädd på samma sätt som vid ankomsten till Paris, och med skrinet i era handen och ett stycke bröd i den andra, samt återvänder till Lyor, der han nu tänker sjelf anlägga en fabrik. — Det är skada, att det bref, hvarutur vi hemtat denna berättelse, icke nämner mannens namn; de: blir dock säkert snart bekant, och wvi föreställa oss, att den Svenska industriföreningen icke skall dröja, att genom sma korrespondenter anskaffa och i sin tidskrift upptaga en närmare I underrättelse om en uppfinning, hvilken sannolikt lärer vara af stor vigt, då den kunnat till. I skynda sin uppfinnare och dennes homme dar I faires en så betydlig förmögenhet. I a ee 292 -. oo mr a 2 mh sa