DUELLEN. I N:o 4 af Läsekabinettet meddelades, ur Helsingfors Morgonblad , ett bref från en Major A—schöld till dess son, under sista kriget i Finland. Det nöje, de fleste läsare, som vi hört , haft af detta högst originella bref, föranleder oss, att jemväl ur samma blad meddela en fortsättning af Major A—Sschölds och sonens historia, innefattande berättelsen om en duell, i afseende på frieriet till den i förra brefvet om-! talta fröken Malla. Slutet lofvas och följer troligen med nästa post: Platsen der striden skulle gå för sig var en liten skogsäng, belägen knappast en åttondedels mil från byn. En smal biväg långs sidan af ex brant bergssträckning, ledde ull stället. Kedjan sänkte sig småningom och fortsattes slutligen af blott ett smalt stenröse, bevuxet med täta buskbjörkar, mellan hvilka den obanade vägen lopp ut till mötesplatsen. Då våra hjeltar hunnit förbi den omtalta bergskedjan, och blott af den smala björkskogen skiljdes från ängen, hörde de tyåhgt menniskoröster från detta håll, och kunde snart äf-. ven urskilja orden. Men att du tog Erkefart och icke Makalös, min kära Calle, var dumt, Calle; det ar Kabasoff. anfåkta mig! visst. För allt hvad jag väniade godt af denhästen i början, har han blifvit trög och vill till höger, han vill till höger, Calle, och det tackar han Tobias för, som red in honom som en slyagel. Att Sta far orkar prata! svarade en annan röst, är det första gångeu kanhända som jag duellerar från Erkefart. Sta far hade bort se oss vid L-då vi klubbade pikfolket och skrämde —Lf sjelf, så att han drog mustacherna under ögonbrynen och ro pte padi! padi! Då sköt jag också en ryttare i hälen, så att han släpade foten efter sig. ?Hör ni?? sade Adjutanten åt sitt sällskap och stannade tillika, hör ni, der hafva vi dem. Låt oss icke brådska, vi hafva tid ännu att lyssna en stund.? Såvida Adjutanten gick främst med sin häst, behöfdes icke bifall af hans följeslagare, utan båda voro nödsakade att stanna och afbida hans framryckande. Samtalet på ängen fortfor: Var det en sådan du sköt, min gosse, det var bra, min gosse; men hur såg öu att han släpade foten efter sig, då han var till häst? PAtt sta far kan prata! Menar sta far att man hinner hålla reda på allt så noga midt under brinnande affär. Men hvad lider tiden, här tycks ingen ha lust att komma. Har du klocka på dig, broder Strålsvärd? Snart en qvart öfver slaget. Den fege bokmalen! Sta far trodde att ban skulle ha kurage att se en blå husar i synen, for det han tordes lönnskjuta på Kabaseff; men jag skall säga pappa att vi här icke äro några pikenerare, och veta hvad de duga för. Man har sjelf gifvit en sådan Ture ett minnesmärke, som jag menar han skall halta af så länge han lefver. Men hvad säger du, broder Strålsvärd, hvad hinner klockan? Åh den är väl redan mellan tretton ochffjorI