Aftonbladet – 4 oktober 1836, sida 3

Underbar räddning ur hotande lifsfara. Ifrån Lyon berättas med gårdagsposten om en händelse, hvilken hållit hela denna stads befolkning uti den oroligaste spänning i 14 dagar. Den 2 Sept. hade nemhgen en arbetare vid namn Dufavel blifvit öfverhöljd med sand genom ett ras fån väggarna af en nyss anlagda brunn, hvilken han höll på att upprensa. Raset hade så tillgått, att den nedstörtande sander funnit ett motstånd af brädfodringen kring väggarna, så att Dufavel behöll rum nog, för at xunna sitta, fastan i en tvungen ställning, och med nedböjdt hufvud, medan benen voro öfverhöljda af ssnd. Straxt efter -raset öfverrygade: man att Dufavel ännu lefde, och att hans räddning ieke vore omöjlig, ehuru icke utan sto: fara för honom sjelf och hans räddare. Efte några dagar lyckades det, att sätta sig så vid: i kommunikation med honom, att man kundt tala med honom, och låta hoeoom få någon föda. Att arbeta honom sjelf lös, mötte, i anseecde till den lösa sand, hvaraf marken bestod och som gjorde att den öfverallt rasade vic gräfningen, de största svårigheter, och i synnerhet var det avt befara att en oy instörtning skulle inträffa just i dt ögonblick, man skulle hinna ned till honom. Från tvenne sidor på er gång företogs nu befrielseförsöket. På ena sidan arbetade Dufavels kamrater; emedlertid måste de snart sluta med sina ansträngninga: såsom finktlösa. Deremot lyckades det, efter et outtröttligt bemödande för en kommendering soldater alt natten mellan den 13 och 16 befria denbegra ne. Under hela tiden af hans fångenskap var traken omkring den instortade brunnen omgitven a en massa deltagande menniskor, som allumer ökade sig. Och om natten klockan balf 3, då 1fingo upp honom, voro mängdens glädje och haurrarop obeskrifliga. Dufavel sjelf hade uuader le 14 dagarna af sin fångenskap visat ett stort noraliskt mod, hvars upprätthällande han sjell nest tillskrifver det allmänna deltagande, som risades honom. För det värsta fallet hade han illreds en kvif, att dermed genast döda sig, i all jorden hade så rasat igen, att allt hopp om äddning blefve honom betaget. Han har til n början måst intaga sängen, men man tviflade cke om hans återställande.