Aftonbladet – 4 oktober 1836, sida 1

gens eller konungevs namn, ej heller från dess I ministeres fonder; äfvensom att den dåvarande Fraosyska styrelsen icke på något sätt anstiftat eller uppmuntiat nämnde företag. — Hårpå svarar nu He Viardot sålunda: ? Journal des Debats lemnar uppenbarligen sjelfva hufvudsaken ovidrörd. Denna ligger icke deri om det just varit Hr Mold, genom hvars händer dessa 100,009 francs gått, uten deri huruvida de ifrågavarar de 100,000 francs blifvit i det uppgifna ändamålet tagna ur Konungens kassa, Denna sednare punkt har icke Journal d. DeEbats förmått bestrida, så att detia factum står qvar såsom ett historiskt visst och säkert. Det är mojligt att Lafayette, som för mig berättat saken precist på det sätt j-g uppgivit den — jag svär det vid min heder! — kunnat irra sig i den biomständigheten, hvilken person det var, genom hvilken Konungen låtit til ställa houom penningarne. Imedlenrtid visar dock följande händelse från samma tidepunkt, att äfven Hr Mol icke förblifvit främmande för den ifrågavarspde saken. Då nemhgen 1 ministerkonseljen — så berättade mig Lafayette, hvilken då blef underrsttad om allt hvad som passerade, och hvars hela lif är fritt från hvarje osanning — då i ministerkoaseljen frågan om understöd åt de Spanska flyktingarmes planer bragtes å bane, sade Hr Mol till sina embetsbröder: Som jag är minister for utrikes årenderna, och således utsatt för de frammande diplomaterzes frågor och begäran om upplysningar, så hoppas jag Herrarne icke taga illa, att jag isolerar mig, så lävge I talen om denna kinkiga sak. — Derpå höll ban händerna för båda öronen, och sade vidare: Se så! tala nu hvad som bebaga:; jag hörer ingenting. — Hr Viardot åberopar derefter Hr Odilton-Barrot, Dupont, Chevallot och LoeweWeimars såsom vittnen, att Konungen i egen persop, i deras närvaro, försäkrat s1g skola kraitigt understödja Spanska expeditionen, och anförer ytterligare sp.ciellt, i atseende på den ifrågavarande gåfvan af Konu: gen, att den blifvit utbetald i vexlar af huset Lafitte. Sedan Hr Viardot ytterligare belyst sista strofen i Journal des Debats beriktigande, slutar han på följande sätt: Om man på ett visst stalle för närverande ångrar det deltagande, men då visade för de Spanska revolutionärernes planer, och tror sig böra upptaga påminnelsen derom såsom en oforrätt, så kan man ju låta tilltala mig inför domstol såsom en belackare. Jag skall då, jemte Vittnens intyg, framdraga de skriftliga urkunder jag äger, för att bevisa hvad jag sagt, och för öfrigt draga försorg om, alt ännu ytterligare facia, än dem jag redan anfört, skola komma i dagen. ce