men att jag sjelf af dessa hvarken har, eller naurligtvis ännu på lång til ämnar taga något afsked, torde mången hafva sig nogsimt bekant. Vidare förteyter det Herr O. på det bögsta, då jag i mitt ringa poem d. 10 Aug. försökt anställa en liten j:nförclse emellan den rika Tegnerska tiden i Luod, då flera blind Svenska literatarens erkända mästerverk här diktades, och den Bya, som både enligt Literatm-Förenivgens tidning och Skånska Korrespondenten endast frambringat fusel.2 Jag må tillstå. att anledningen hä tll fick jag vader j:mförande af nägra af Tegners tillfällighetsstyc: ken och några af dagcus, och tyckte jag i min enfallighet, stude förra uti ideer .ch poetiska sköubetet voro: vida öfverlägsna, oskradt Tegnör sj-lf sade, att haos tid vrr fattigdomens tid. O yckligtvis bom jag icke ihåg Herr O., ty förmodligen ha: de mitt utslag då fallit annorlunda. Nog minnes jag fordomdags i ansp åk-löshet ns tider hu u He:r O. kom till mig och ville hafva sina jemmerliga voesier öfversedda och fö. bättrade, af hv lket fö. troeade jag likväl fann mig föga smickrad. Men i följd af det beröm man i sednare tider här och der tilldelat hono , åfven för hans namns och fölelsedagsr2m, har han formodligen ansc:tt dem för fu:lbildade mästerstyckea, hvarföre det vore önskligt, att allmänheten -nart komme i ti!ifälle att få an namma dessa skönheter, kanske helst i bihang till Sk. Korre-pondeaten. — Til Herr O:s yttrande, att mina må strifter köptes och läs!es mera för: än nu, torde man icke kunna säta mycket förtionde, då man vet, att han icke så allmänt lär kuao na bafva särdeles reda på bokför äljningen ; men i motsatt fall, :å är det ju väl för mig, ait hafva törlögg-re, Att jag dragits med sjuklighet och brödb:kymmer, behöfver icke bekymra Herr O, ty han lär deruti aldrig hafva varit någon detagare, men att de små understöd, som både jag och andra studerande ; baft ur Fiscus pauperum, icke hafva varit några gåfvor, dercm torde Hr O bafva tillfälle att underrätta sig i de akademiska keonstitutionerna. Och då han anser, mig för så högst otacksam och pretentiös, så lär det icke vara af an: nan orsak, än att jag icke i hans tidnirg tackat, i synnerhet honom, såsom den der bevisat mig allt — åtmicstone ondt —-och att jag någongång i enskildhet hyst skäl a!t af honom som tidvingsredaktör fo.dra hit-t mera hyfsning och humanitet. Att jaz njutit många oförtjenta välgerningar (sch det äfven af personer i Lund,) har jag både sagt och, så godt jag kunnat, derför offentligen yttrat min tacksamhet, äfven för det, af mig alltid med den skönaste glidje, men af Hr O. förmodligen med en viss förtrytsamhet, ihågkomna, nådiga understödet från H. K. H Kronp:insen; och jag förmodar, det hvarken Hr O eiler någon anvan skall kunna tillvita mig att härutaf onyttigt hafva förslösat något utan uppoffrat allt hvad jag kunnat, åt min bildning och mina studier. För öfrigt kan jag säga Hr O. alt jag sysselsätter mig med poesien, icke genom medvetande af något stör:e ska!deanlag, utan af er inre lust och böjelse, och skrif:er, hvad jag vill, utan att vara ställd under hans inspektion eller att på något sätt vilja tvis a med kbonom om en auk(orlig ära.