(Införes på begäran). Utgifvaren af Skånska Korrespendenten, Hr hus predikanten, magistern och informatorn J. Otter ström, har, bland andra uppbyggliga saker, hvar med han tid efter annan bebagat rikta allnävhe ten, äfven i N:o 75 af nämnde blad på ett mes personl:gt smädande och konom allena värdigt sät velat. fästa publikens uppmärksamhet på mig såson en den oförskämdaste af alla menriskur, hvarför jag ansett mig föranlåten icke att gifva Herr O, men publiken on liten tillvättavisning, ty dels lå Hr. O. vara alltför egenkär för att kunna emoltta: ga en dylik af en så ringa och bonom i alla dela underlägsen person som js.g, och dels tycks han er gång för alla hafva fattat den presterl ga — princip, att till hvarje savning så väl somj till brarjc personlighet hysa ett implacabile odium Mer jag vill lit väl bärh:s låta Herr O. förstå, att detta ör både forsta och sista gången jig mot honon offentligen försvarar mig, äfven om han voce för. sedd med sju m:g-a tid ingsblad, hvari han emo: mig försökte uttrycka sin skällande olåt.:: Anledningen tiil detta utfall emot mig har Hr O., tagit ur en i Aflonbladet införd recension öfver mina i Stockholm nyl:gen utgifna Diiter, hvar ban isynnehet fäst:t sig vid det, äfven i nämnde recension citerzde, uttrycket i förordet til! dikterna, att om jag kommut att studera i Upsals, hade j.g mtjigen kuunat blifva ett par tum högre, då jag tvärtemot råkat stanna i Lund, som en styfm:rsblomma? Samma uttryck, utan att, som Hr O. behagat finna, innefatta något pockande anspråk, torde likväl kunna innehä:la en sanning, sptingen man då antager, att jag kommit högre mot vorJen, ell:r på en högrs piats öfver baftet, eller ett fotsteg högre på Pinden medelst ep låftalande recension i Litteratur-Föreningens tidning, ty uppriktiet taladt, så tror jag Herr O. sjelf hatva medg fvit, att nämde tidning ofta med godb-t eller ha mhertighet omfattit ånga Uposal tiska småfoster; wen hvad skill jag stickare hafva att förvänta, om jag räkar komma dit härnere ifrån Lunds platta mark, då man erinrar sig, huru man deri b-hagat handbafva med Lindebl.dska sångmön, hrilken Herr O. af alla krafter smickrar och kurtiserar —! Ordet styfmorsblewma tror jag egentligen vara egnpadt åt björnar, procent:re o, d., ty jag förmodar att allmänheten är kuanig åtminsto: ne i det tryckta blomster-pråket och vet, att styfmorsblomma der betyder: hvarföre gläder du d g åt qvalen i mitt hjerta? Men att d.tta skul e vara ett rop om belöning för poetiska förtjenster, lär vara svårt för någon annan ån Herr O. att finna; likså litet, som man finner mig sjelf kunnat eller velat tillerkänna mig några dylika, då jag i slutet af samma förord säger: föröfrigt gör denna lita samling icke anspråk på annat än öfvergeende, nemligen af den upplyste och ovåldige grapskaren ; men att Herr O. icke är någon dylik, lär troligen vara lätt att inse, äfvenså för enhvar, som vill läsa det i sitt sammanhang, att de ur bibeln bämtade orden: och jag fick stenar, då jag bad om bröd, altdeles icke kunna innebära någon syftning på mig sjelf, då de stå i ett stycke, Den olyckliges farväl? hvaruti jag, så objektivt jag kunnat, försökt skildra en äfven inom sitt eget bröst olyckligs sista afsked åt verldenr och lifyet,