Aftonbladet – 3 oktober 1836, sida 2

i fall den verkligen skulle kunna sägas hafva! någon syftning, åsyftar att visa, det Sverge borde följa Danmarks exempel, som upphörde med . sin handel från Skåne, sedan denna provins skiljdes från detsamma, och ej hemta några varor från Finland. Till stöd för denna sats, anför man, huru Skåne var rikt och mäktigt under Danska tiden, men dess handel med Seland flyttades till Holstein, sedan detta land blef införlifvadt med Danmark, huru Finland nu drar penningar från Sverge, men Stockholm inga från Finland, huru Köpenhamn likaledes, årligen drager åt sig millioner från Skåne ,huru de Danska handlande år 1828 köpte för millioner . — (ty artikelns författare räknar icke i mindre tal) — spanmål från Skåne, som de sålde i England med 10 Rdr Banko vinost på tunnan, men att Danmark ändå, i trots af dessa millioner? aldrig velat taga sina förnödenheter från Skåne ; huru handelstraktaten (förmodligen rörande Finska handeln) är långt mera skadlig än sjelfva Finlands förlust, att Finland måste bli lika rikt på penningar, som Skåne utblottas derpå, oaktadt millionerna o. s. v. Det vore en förolämpning emot läsarens sunda förstånd att vilja vederlägga satser af detta slag; men då det löjliga skriket mot den stora vinst, Finska handeln tillskyndar Finland, och den stora skada, den tillskyndar Sveriges prorinser, höres från flera håll, än blott från den ofvannämnde artikelous Förf., i hvilken man icke har svårt att igenkänna det stora Riksoriginalet, ren hvars namn allehanda denna gången icke velat utsätta, så torde ett par ord om detta ämne icke vara ur vägen. Handeln med Finland grundar sig på enahanda principer, som all annan handel: att köpa de bästa varorna, hvar de finnas för bästa priset, och att säja egna produkter, der sådant kan ske med bästa fördel. Skulle Finland uteslutas från deltagandet i denna allmänna rätt derföre , att dess hufvudsakliga produkter äro lifsmedel och ved, och skulle Stockholm, som väl också är en del af Sverge, blottställas för en hungersnöd, för det en och annan landtman skulle möjligen få några skilling mer för sina varer? Om detta icke antages som premiss, så fråga vi, bvad skrikarena mot den Finska handeln då egentligen vilja. FinInes något förbud eller något hinder för Skåne ellar hvilken annan provins som helst, att hitI skicka ved och matvaror? eller har något sådant, som hitkommit, saknat afsättning? Om man ej kan påstå det, om man dertill erinrar sig, att Fionarne måste betala en icke obetydlig införsel-tull på sina varor , hvarifrån Sveriges innebyggare äro frikailade, så hemställa vi, om icke de sednare hafva all möjlig fördel af handeln, och om Finnarne rimligen kunna sägas åtnjuta någon på deras bekostnad? Om Finland icke köper särdeles mycket kolonialvaror eller fabrikater i Stockholm, men Skåne och de öfriga södra provinserna finna sin räkning vid att handla dylika i Kökenhamn, hvad är Jorssken? Månne någon prevention hos de foörIra mot Stockholm och någon predilektion hos de sednare för Köpenhamn? Visst icke, uten I helt enkelt det, att sådant bestämmes af den egna fördelen. Upphäf våra orimliga och förde fliga ckonomiska författningar, hvilkas tyngd Joch onatur låter känna sig af hvar och en, som kommer i beröring dermed, d. v. 5. al hvarje -menniska , som det minsta tänker öfver anledningarna till de företeelser; hon möter, så skall allt sådant ordna sg sjelit och skriket öf ver den enas gynnande och den andras tillba kasättande, om icke upphöra, åtrainstone sakna anledning. -Skulle för öfrigt någon hafva skäl till klagan, så vore det Stockholmsboerne, hvilka kunna med fog besvära sig öfver en hanI delslagstiftning, som på ena sidan tvingar dem fatt dyrare, än som behöfdes, köpa de oundgängligaste lifsförnödenheter och å den andra hindra dem att kunna försälja produkterna al t sin näringsflit eller sin handel både till Finlanc och till landets egna previnser, utan gör de! förenligt med dessas fördel att hemta dem från i landra linder. Det vore eljest intressant att höi Ira, huru de, som ropa emot den Finska hanildeln, skulle vilja hafva sakerna ställda, ifall de -I berodde på dem att ställa dem efter sitt tycke. L i f f.