-och utan något slags brytning, så framt Storthingett ledamöter äro, liksom Hans Maj:t, ianerligt öfvertygade, att det icke kan gifvas någon tillfredsställelse inom busliga kretsar, någoa säkerhet för staterna, någon inre frihet eller någon för båda Läaderna hedrande sjelfständighet i deras förhållanden till Europas öfriga makter, under hvad regeringssätt dessa än må vara, utan kärlek for ordningen, utan viljan at vara rättrådige, samt utan åtlydnad af de allmänna och särskilda lagar, som bjuda både öfver Folken och öfver deras Regeringar. På dessa grunder förklarar Kongl. Maj:t: At oaktadt de här omnämnda tilldragelser, Konangen älskar att tro S:or-Thingets medlemmar vara i grunden lifvade af den önskan, att bibehilla Norska Folket vid det fullkomligaste åtvjutande af de garantier, som Grundlagen af den 4 Nov. 1814 stadgat. Men Hens Moj:t har med bekymmer funnit, att oansedt 22 förflutna år sedan Föreningen med Sverge, oansedt den inre och yttre fredens välgerningar, samt den sällhet, som deraf varit en följd, urskilja Stor-Thingets medlemmar ännu icke med fuil noggrannhet de rättigheter, som tillhöra Konungen allena, samt dem, som tillkomma Hans Maj:t och Stor-Thinget gemensamt. Konungen förväntar likväl, att en på Grundlagens lydelse stödd uöfoing af bådas åligganden skall aflägsna alla framuda villosteg, samt jemna allt slags missförstånd emellan Statens högsta myndigheter, som ej böra äga annat syfte, än att gemensamt medverka till undanröjander af hvarje orättvisa, till befästande for alltid af den offentliga sedolära, som lyfter Nationerna till en höjd af ära, hvaraf så många Folk hafva lemnat töredömet åt verlden. Konungen betraktar således de nu uppkomna tvistefrågor, såsom de der böra blifva nyctiga, dymedelst, att en utväg öppoas att gifva framtida Stor-Thiogs öfverläggoaiugar en lämpligare riktning; och det är 1 denna förhoppning, som Hans Maj:t härmedelst förklarar: Frågan hvarom nu handlas, är Juridisk och politisk. Dess politiska del, tillhör Konungens bedömande och åtgärd. I kraft af Grundlagen ar Han väktare och försvarare af Nationens rätt. Han är Folkets ständige representant, för att vidmakthålla dess på Stats-författningen grundade rättigheter och säkerheter, och det tillhör Konungen att uppfylla denna bestämmelse. Hoöns Maj:t förklarar således: att ofvannämnde maktpåliggande och allvarliga skål städse skola förbjuda Honom att medgzifva något förnärmande eller någon misstydniog, vare sig af Grundlagen i allmänhet, eller serskilt af det Kongl. Prerogativet, bvilket utgör en vä senållig och nödvändig beståndsdel af Natiorens garantier och rätugheter, Då fiågans juridiska del en gång blifvit afgjord, tilihörer den icke mera Konungens åtgärd, utom i de af Lagen utstakade fall. Mep, som å ena sidan, frågor yppat sig i afse nde på Lagstiftande Maktens rättigheter och på Konungens prerogaliv; samt, å den andra, missförhållanden vppstått emellan allmänna Lagens föreskrifter rörande Domare-behörighet, och de i denna bänsigt af Riks-Rätten antagna grundsatser i strid med lagen, hvilket Konungen ej kan tillstädja, har Hans Maj:t beslutat ait derom, både till grund och till form, öfverlägga med nästa Lagtima Stor-Thing, och sådant af det skäl, att sednaste Sior-Thing, såsom samfäld Auvklagare, varit Domare i egen sak. Konungen anser sig, vara i dubbelt aseende! förbunden till denna åtgärd, på grund af den rätt till lagligt hägn, som samtlige Statens em-i betsmän äga liksom alla andra medborgare, utan att böra utsättas för någon systematisk förföljelse. På alla ofvananförda grunder, anbefaller Konuogen Dess Norska regering att taga under öfvervägande de ändringar uti reglementet för Riks-Ratten af den 13 September 18153, som böra föreslås, helst med hänsigt till Riks-Rättsmedlemmarnes ansvarighet och till offentligheten af deras omröstmngar; såsom ock lagen af den 7 Juli 1828, innefattande straffoestämmelser för CA a ANHOr sh Må Ah, VW a i I I