Aftonbladet – 28 september 1836, sida 2

le balsam, att Hr Lövenskiold blifvit dömd ill böter, och på hvad grund? jo, emedan det i politisk mening icke kan annorlunda betraktas, än såsom ett indirekt förklarande, att de som anbefallt åtalet, deruti förhastat sig, och att det nu vore öonskligt, om man kunde i godo komma öfverens. Besynnerligt! Hvad kan det väl bevisa för eller mot representationens politiska mod, huru Riksrätten dömt? Vill juå Allehanda icke förstå, att representationen och Riksrätten enligt grundlagen äro tvenne alldeles skilda inrättningar, och att representationen siutade sin funktion med beslutet att åtal skulle ske inför Riksrätten, hvars befattning först elteråt vidtager? Uti Riksrätten sitta, säger man kanske, någre ledamöter, som äfven varit representanter. Men ir icke detta äfven händelsen med den Svenska Riksrätten, der en stor del af ledamöterna vanigen äfven sitta på Riddarhuset; men aldrig har det likväl fallit någon in att förblanda Riksrätten och representationen härstädes med hvarandra, eller anse eit utslag i Riksratten for något utryck af representationens tänkesätt Anunu mörkare förefaller det, att Statsministern: fällande till böter på en gång skulle innebära ett förklarande, att man förhastadt sig med åtalets an: ställande och derjemte en lenande balsam. Hade mau velat göra ett sådant förklarande direk eller indirekt, så hade det väl skett allralättas medelst ett frikännande, i förra fallet ovillkorligt i det sednare med en försats af något ehuru hvari det hade förklarats, att skenbar anlednin: väl kunnat förefinnas till åtalet, men icke skäl till ådömande af något ansvar; el!er allralättas genom att Riksratten följt Dagligt Allebanda straxt i början yttrade mening, och förklara sig inkompetent; hvaraf dock intetdera skedde Hved slutligen den lenande balsamen beträffar så ligger visserligen en sådan för Hr Lövenskiol och hans vänner i Dagligt Allehandas tolkning men huru lenande de finna den i Riksrätter dom, derom upplyser den artikel, som lästes Minerva omedelbart efter det domen blef be kant. För att säga hvad andre tänka om domer så hafva många funnit, just icke någon lenand balsam, men väl en politisk finess hos Riksrä! ten, deri, att utan tillämpning af det yrkad strängare ansvaret, hvilket utan tvifvel hade närvarande ögonblick åstadkommit en obehagli politisk skakning, likväl genom premissen ti domen, hvari tydligt nog tillkännagafs, att för seelse ansågs begången, gifva Statsministern e vink om hvad som forstods inunder eftersatser