Aftonbladet – 24 september 1836, sida 2

be rr tr Rn -tironum instructa af Fr. Gymnasii Gothani Director.) Stockholm B. Bredberg 1836. Detta arbeie är den ena sedermera i Tyskland serskildt tryckta delen af Dorings Latinska elemeatar bok, hvilken immnehåller urval ur Ciceros epistlar och vissa stycken ur hans tal. Den Svenska uigifvarens åtgärd dervid har, enligt hans egna tillkännagifvande, inskränkt sig att gifva ett sammandrag af noterna och utgallra det öfverflödiga eller mindre fattliga för ungdomen, i synnerhet för att bereda ett så mycket lättare pris på boken. Nyttan af Latinska chrestomathier för ungdom vid inhemtandet af Roms språk och litteratur är obestridlig, och har blifvit vitsordad af trenne sekler, allt ifrån classicitetens återfödelse i Europa. Det har väl blifvit mycker omstridti huru länge de äro nödvändiga för ungdomen. Den satsen har ofta blifvit yrkad, att man, sä; 1. snart som möjligt, bör skyuda sig att sätta autorerne i deras helhet i elevens hander. Man påstår att maa bör så fort som möjligt skynda, att gifva honom en vidsträcktare åskådlig bildi sin helhet af den klassiska fornverlden. Å andra sidan invändes häremot, att utom Cornelius, Eutropius samt Phaedri fabler och kanske Caesar, ingen Romersk författare egentligen i sin helhet med fördel kan läsas, förr än elevens bildning ett godt steg framskridit öfver de vanliga barnkunskaperna, och att bam, innan man lemnar honom en politisk eller filosofisk autor eller till och med en poet i händerna, måste hafva något begrepp om fitosofi, statsförfattning och mytbologi, för att deri hafva en stödjepunkt för de ideer han får ur författaren, så vida denne skall kunna läsas med deltagande och innehåliet senteras. Det skulle blifva alltför vidlyfigt om vi här ville kasta oss in i denna strid; nog af, dst finnes ett tillräckligt stort autal lärare, som nitI älska för chrestomatierne. Detta är en giltig anledving att önka sådana, som äro goda; och hvilken latinsk författare finnes väl, som erbjuder ett rikare förråd tull goda urval härvid, än Cicero. Vi älska väl icke i alla afseenden denne författare; i fall vi skulle betrakta honom såsom politicus Il och statsman; men till någon sådan kritik sträcker sig icke anspråket inom en Chrestomathi, joch om fceågan endast är om den Romerska prosans revhet och välljud, om väl sammanI bundra perioder, om rythm och elegans , om mångfald och rikedom, så står han dock otvifvelaktigt främst ibland sitt lands skriftställare. Men äfven i högre mening blir Cicero en representant af det högsta och förnamsta i Romerska kulturen, och den som pretenderar beKantskap med Roms classicitet, utan att vara I förtroligare bekant med honom, kan gerna säga sig hafva varit i Rom, utan att hafva sett I Påfven. I hans ta och hans epistlar har man -len lefvande bild af det samhällstillstånd i Rom å hans tid, som beredde öfvergången från den I verldsbeherrskande fastaten till desputiskt entl välde, och tilhka den lifligaste tafla af de fruktfllösa bemödanden Cicero sjelf, med sitt utomordentliga geni, men alltför svaga karakter, gjor-I de, för att hämma förderfvets ström. Också in nehållex samlingen i denna lilla lärobok vigtiyi ga bidrag, både till kärnedom af den allmänna g ställningen, och Ciceros enskilda karakter. -I Det här införda brefvet till Cato lemnarv ett be-I grepp både om hans djupa menmskokännedon -l och hans personliga fåfänga, der han begär sir väns förord att erhålla hedersbetygelser i Bon —-I för sina krigsbedrifter i Cilicien, och med e lil flödande vältalighet söker att böja den sträng is I republikanen, än genom framställning af sin: .e I bragders vigt, än genom påminnelser om deras ; fordna vänskap och deras likhet i pohtiska tänI kesätt, än genom insinuationer, att han likasi 1. mycket som Cato föraktade den yttre äran m I men behöfde denna utmärkning för sin framti er ) da inflytelse i staten. Om detta bref endas I hedrar Ciceros fiohet, så finnas dock andra såsom brefven till Curio, Ceeceinna, To:qvatus j-I som göra hans hjerta ära, då man betraktar de i) vältalighet, hvarmed han i det förstnämnda sö ;I ker visa sin tacksamhet mot Milo geaom at n! skaffa honom konsulatet, och i de tvenne sed -I nare tröstar sina, genom Cesars borgarkrig o It lyckliga vänner. ÅAlfven här visar sig den ut er I omordentliga talang, Cicero egde att bland ?färgerna till sina teckningar, så val i det bopj er) han: ger Cxcinna, att genom Cesars nåd få åter