Aftonbladet – 22 september 1836, sida 3

UU tt she ARR LJ TViar Uatr HAICUrh or Ad del, då det i Sverge ej har mera än 1f4:del uti lagstiftningen. Vi nämna delta till vederläggning af den ofta yttrade satsen, att i Sverge för stor makt utöfvas af städerna eller deras ombud vid riksdagarna, i förhållande till deras antal. Detta åter är efter vår tanka ej för ringa, men deremot de öfriga ståndens personal allt för stor. — Vårt förslag går, lika med det af Grefve :Spens, derpå ut, att jemna detta missförhållande, utan att i ringaste min råbba afvägningen, hvarken emellan verkställarde makten och folket, eller inom detta inbördes; att bota bristerna på den gamla byggnaden och uprätta iarednringen efter tidens förändrade fordringar, utan att rubba de af förfädren ärfda grundfåsten för vår frihet och vårt sjelfbestånd. Den naturliga grunden för all representation bör väl vara statsbidraget, förutsatt att det utgår rättsenligt i förhållande till egendom, vare sig fast eller rörlig. Som likväl det måste erkännas, att vi i Sverge ännu ej huunit så långt, att statsbidragen stå i berörde förhållande, måste en annan, den förra närmaste grund antagas till norm — eller personalen, som idealiskt uttrycker folkviljan. Med denna förutsättning vilja vi sammansätta grunddragen till en förbättrad nationalrepresentation uti följande utkast: Sverge indelas uti 23 valdistrikter. — Hvarje län utgör ett sådant, och Stockholms stad ett serskiildt för sig. Hvarje valdistrikt ställe ett lika antal riksdagsmän för hvarje af de nuvarande riksståaden. De samma, som nu inom de ofrälse stånden äro, blefve afven hädanefter valbare och valberättigade, endast med den utsträckning, som i det föregående för Borgareoch Bondestånden b ifvit föreslagen. — Af Ridderskapet och Adeln vare ralberättigade: alla de, hvilke efter nu gällande Riddarhusordning ega säte och stämma på Riddarhuset, samt valbare: både dessa och alla andra, som nu få inträde på Riddarhuset på grund af fullmagt. Folkmangden efter tabellverket inom hvarje valdistrikt bestämme antalet af riksd2gsmän sålunda, att för valdistrikt unde:, och till och med 530,000 personer väljes en riksdagsman af hvarje stånd, och för hvarje ökadt 50 000:tal och derutöfver, likaledes en riksdagsman af hvarje stånd. Till deras väljand2 kallas inom valdistriktet elektorer, lika många af hvarje stånd. Antalet af elektorer bestämmes äfvenaf folkmängden på det sätt, att för hvarje fullt 5000:tal personer, utses en elektor. Valet af elektorer eller valmän inom de ofrälse stunden sker på samma sätt som nu till riksdagsmän efter de serskilda föreskrifter, som en vallag närmare komme att bestämma. Ridderskapet och Adeln välje sinz elektorer inför Landshöfdimgen i länet, och ÖfverStåthållaren i Stockholm. Samtilige etektorerne sammanträda derefter inom hvar sitt distrikt inför Landshöfdingen eller OfverSwå:hållaren och välje genom allmän omröstning hvar for sig så många af hvarje riksstind, som distriktet bör upp pställa till riksdagsmän, och det bland sådane, som inom distriktet äro boende och mantalsskrifne. Alla emröstningar så till elektorer som riksdagsmän ske med slutne sedlar. De riksdagsmän som väljas, blifve det för 3 år och de riksdagar som derunder infalla, samt njuta alla bka skjuts och traktamente af statens medel, så vida de ej äro boende på riksdagsorten. De sålun!a utkorade Rikets Ständer sammanträda vid Riksdagarne och utvälja bland sig en tredjedel eller lika många af hvarje stånd till en Öfre kammare. Alla de öfrige utgöra den Nedre. Konungen utser Talmän och vice Talmän för dem begge. Talman i Öfre kammaren vare Ordförande vid de tillfällen, då begge kamrarne gemensamt sammanträda till val af i Riksdagsordningen bestämde utskott, minskade till tvåtredjedelar af nuvarande personal, och j med rättighet att sjelfve utse Ordförande till val af Fullmäktige uti Banken, Riksgäldkontoret, Justititeombudsman, Opinionsoch Tryckfrihetsnämnden m. m. Uti Nedre kammaren föredrages Konungens propositioner, enskilde Riksdagsmäns motioner och alla andre ärender, som tillhöra Riksdagens handläggning, med undantag af grundlagsfrågor och ullt, somna nu tillkommer Konstitutionsutskottet att behandla, och härvid äfven hädanefter kommer att förbifva. Kammaren ege rätt alt afgöra om alla mindre frågor skola omedelbart till pröfning förekomma eller först till Utskottsberedning öfverlemnas. Hvad Nedre kammaren, utan eller efter det ut