Aftonbladet – 22 september 1836, sida 1

latt de förre dugat lika htet, som de nuvarande. lEn majoritet inom kammaren skall väl icke komma att tryta, emedan det nya kabineitet har, utom sina trosforvandter, äfven 187 amovibla embetsmän att påräkva, hvilka äro redebogne att votera för hvarje styrelse. Men en formidabel zninoritet skall derermot visa sig, hvilken lät bringa sig till tystnad af Therss förespeglingar, men nu skall återtaga sin role och kraftigt understödjas af nationens röst, som till slut torde göra slut både på ministeren och dess majoritet. Spanisn. De nya ministrarne hade, straxt efter emottagandet af sina platser, tillsatt en kommission att utarbeta planen till en förändring i konstitutionen, hvilken komrmmer satt föreläggas Cortes. Denna kommission har troligan sitt arbete färdigt till den 24 Oktober, då Cortes sammanträda, men hvad man imedlertid tror sig veta af dess allmänna plan är: regentskapets makt skall koncentreras 1 en enda person och cofverlemnas åt den nuvarande Drottningen regentinnan. Cortes skola bestå af tvänne kamrar, hvaraf den första bär namnet senat, och, lik Pärskammaren i Frankrike, utgores af ledamöter, dem styrelsen utmämner för lifstid. I allmänhet tycks kommissionens afsigt vara, att så mycket möjhgt nårma författningen till likhet med de, genom qvadrupelalliansen, med Spanien förenade staternas. Om likval deita gillas af nationen, och om ett sådant lappverk är hvad hon förstår med 1812 års konstitution, är en annan fråga, som den närmaste framtiden snart skall besvara. Får Spanien en lagstiftande makt, hvars ena hälft regeringen omedelbart tillsätter, så synes det cke bafva vunnit särdeles på bytet mot den senast afskaffade konstitutionen. Imedlertid fortfara ministrarna i sin verksamhet och gifva, i långa programmer, som föregå de Kongl. dekreterza, en temligen noggran redogörelse för sina åsigter. Den mening, som de bekänna dfver tryckfriheten, torde, om den å ena sidan ökar den förskräckelse och den heliga rysning, alla länders konservativa ådagalägga för den fruktansvärda 1812 års korstitution, och hvad från henne härflyter, likväl å andra sidan innehålla någon lättnad i deras hjertans beklämning , emedan den synes , em icke förneka folksuveräniteten, dock ej eller erkänna henne, och för öfrigt smaka af denna så kallade moderation , som de konservativa så mycket älska, emedan hon utgör den brygga, hvarpå man lätt och beqvämt kan öfverga till legitimiteten. Den innehålles i följande program, som står att läsa i Madrids officiella tidning: Då de nuvarande ministrarne belastade sig med styrelsens tunga börda, beslöto de oåterkalleligt att öfverlemna sina personer och handlingar åt kritiken och tryckpressens bedömande, samt att icke, till sin förmån, anropa tryckfrihetslagens föreskrifter , hvilka förbjuda och bestraffa pressens missbruk , utan tvärtom gerna draga nytta af de helsosamma råd, som tidningane kunna gifva dem. De skola ej finna sig förolämpade genom fraser och uttryck, som kunna såra deras egenkärlek. De veta, att en minister i det konstitutionella systemet plägar vera ett åt partiernas illvilja hemburet försoningsoffer; de skola entaga de idcer , som de anse gagneliga för nationen och förakta de smädelser, som ej kunna lända någon tll fördel. Men då de sålunda helt och hållet blotiställa sig sjelfva, skola de med oböojlig stränghet förfara mot de missbruk af pressen, som angripa Drottningen , regentinnans helgade namn, eller den myndighet, hvilken under Drottningens minderårighet företräder Konungens okränkbara authorilet, statens grundlag, som är 1812 års konstitution, de bestående lagarna, hvilka böra aktas, så lönge de ej blilvit modifierade genom den legislativa makten , samt ändteligen den allmänna ordningen och den administrativa enheten , hvilka äro oumgängliga under alla omständigheter , men framför allt i tider af en krisis, sådar som den, hvari vi befinna oss. Sådana skrifter, som åsyfta, att öfverändakasta eller försvaga dessa, för den konstitutionella monarkien så väsendtliga grundsatser, att predika olydnad emot konstitutionella autoriteter, under förevändning af folks-suveräneteten befordra oenighet inom provinserna och federalismens princip — alla dessa skrifter äro farliga och brottsliga, i synnerhet om sådana meningar skulle återfinnas i tidningarne, som,