halva Iunnpiis da Xxyrka och stat latt forblandades. Icke eller nu kan staten äga bestånc utan kyrkan; men den har längesedan upphör att vara stat och att Sverige kan vara det utar Preste-stånd såsom en länk af ena statsmakten, är blott hvad vi påstå, utan att derföre vilja yrka att Stårdets medlemmar ovilkorligen eller mera än andra medborgare bör: vara från delaktighet uti representationen fö sina personer och sitt höga kall uteslutne. Borgareståndet har konstitutions-utskottet tillerkänt initiativet och framställt såsom urbilden a konstoch slöjdfliten , nedlagd på råämnen förädling sarat handeln eller varubytet och, så som ett dess medel, sjöfarten. Utan att var: orättvis, kan man ej forneka, att Borgareståndet, sådsnt det nu är organiseråd:, icke fullt upp: fyller allt hvad konstitutionsutskottet trott si finna uti detta stånd innefattadt. Medgifvas må. ste att t. e. Ridderskspet och Adeln, under ti dernas skiften och sedan krigets buller upphör att vara ett stående yrke, tillvällat sig en betydlig andel af konstoch slöjdflit, med råämnen förädling till föremål. Bergshandteringen, jord: bruket m. fl. näringar (vi vilja blott lätt vidröra bränvinsbränningen såsom med afseendt på sina tusendetsls offer en för Sverge olycksalig näringsgren) ligga ju hufvudsakligast uti Ridderskapets och Adelns händer, foöljakteligen föreställer nu mera Borgareståndet icke uteslutande konstozch slöjdfliten i alla sina utgreningar; och dassa yrken äro således icke fullkomligt af Borgareståndet representerade. Nu återstår endast ett omdöme öfver Bondeståndet. Dermed beiecknar konstitutionsutskottet menige allmogen eller den vid svenska jorden, medelst hennes odling och besittning, innerligast bundna folkstammen, sjelfva den bevarade natiomaliteten i seder, lynne, drägt och yrken. Definitionen är onekligen ganska vacker och klingar väl för de stationäras öron, men vi tiljåta oss undersöka om den instämmer med våra nu gällande gruudlagar. Uti dem finnes oss vetterligen icke mera än en definition på Bondeståndet, nemligen uti 15 Riksdagsordningen. Der omtalas hvarken den genom jordens odling och besittning innerligast bundne folkstammen eller den bevarade nationalifeten i seder, lynne, drågt och yrken, utan heter det helt enkelt att till Riksdagsman af Bondeståndet skall väljas inom häradet boende och besu:en kroso-, kronoskatte-, frälseeller frälseskatte hemmansägare, hvilken icke tillförene hört till annat Riksstånd celler någon ordinarie beställning i rikets tjenst innehaft. Genom detta stadgande äro inga andre ofrälse possessionater eller ägare af ofvannämnde hemman uteslutne från att representera det såkallade Bönde-Såndet, än de, som cke varit Adelsmän, Presier eller Borgare eller innehaft ordinarie beställning i rikets tjenst. En tjensteman i stad t. ex. som icke är Borgare, men äger hemman af förberörde natur måste således efter sagens bokstaf kunna väljas till Riksdagsman af BondeStåndet. emedan mera ån en gång blifvit förklaradt att Städernas embetsoch tjenstemär licke äro i rikets sjenst; mea utomdess funnos enligt Tabel-kommissionens år 1833 tryckte berättelse, på landet år 1830, 1294 possessio nater med och utsn karakterfullmagter, sam derjemte 2043 gästgifvare med jordbruk å landet. Så många bland; alla desse, hvilka ick tillhört annat stånd eller varit i rikets erdinari tjevst, och desse äro utan tvifvel de fleste och äga re af krono, kronoskatte, frälseeller frälseskattebemman kunna redan nu väljas till Riksdags. män af Bonde-Ståndet och sannolikt äfven deltaga uti val dertill, emedan som redan sagdt är. Grundlagen ej gör afseende på lynne, seder elle klädedrägt, och detta bevisar huru svår Grundlagen är attefter ordalydelsen efterlefva, och huru lätt det så benämnde femte ståndet äfver utan förändring af Grundlag kan inträda utij del nuvarande fjerde. Redan nu börjar, särdeles i vissa orter, gränslinien mellan bonde och annar jordbrukare att blifva svår att uppdraga. 1 samma moha bildningen och upplysningen stiger, och den gör det jemt med jättesteg, skall denna svårighet ökas och om man dröjer all för länge med reform, kan snart nog inträffa at! BondeStåndet ganska grundlagsenligt blir de aldra mägtigaste; ty särdeles länge kan det e käröja att man lärer sig inse att jordbrukarens — vare sig bonde eller ståndsperson — intresse i sjelfva verket ar detsamma, så att amalgagamationen är nödvändig: (Slutet följer.) rr RR IA