Aftonbladet – 21 september 1836, sida 2

ställe, gjort redan på morgonen. På begäran hade Månsson då blifvit afpolletterad till sjukhuset, der han träffat Peitersson. De hade då aftalat att förofva våldet, när Dehm skulle gå förbi dem. När de nu kl. mellan 2 och 3 sett Dehm begifva sig öfver stora gården in åtden mindre, hade de dolt sig bakom sporten; . som afstänger dessa gårdar från hvarandra, ochjrusat fram emot Dehm. . Månsson hade gifvit honom såret i ansigtet, med en knif som Månsson haft gömd i sin tröjärm, men trodde, att Pettersson gifvit det andra. På fråga, hvarföre de utsett Dehm till sitt offer, och hvarifrån Månsson fått knifven, svarade Månsson att han ofta förnummit att de korrektionister, som varit använde vid trampningen, af det stränga arbetet tagit skada till helsan, hvilket ej vore underligt, när de arbetande måste göra 550 steg innan de få hvila, och sällan mer äu 150 steg behöfdes, förr än linnet af transpiration blifvit genomvått, samt på arbetet oftast följde blodspottning. Då sådane intagits på sjukhusen, hade de mistat en bulle och snus som de arnars erhållit för dagen, och icke sällan hade det händt, att halft tillfrisknade utskrifvits, för att ånyo vid trampningen arbeta. Knifven hade Månsson, 8 dagar efter ankomsten till korrektionsinrättningen, köpt för 3 sk, af en korrektionist med namnet Hammarstedt, och alltid haft densamma undangömd i sina skor, som aldrig blifvit visiterade. Hvilken hade skadat dragremmen till sågverket visste han icke, äfvensom lika litet hvilken hade upplåtit porten; och hade han ej hört Fendriken Wanstedt yttra några föraktliga ord om trampningen. Petterssons berättelse var i det hela lika med Månssons. Han försäkrade, att de icke hade uttryckligen bestämt sig för, på hvilken de skulle begå våldet, förrän på morgonen samma dag det skedde. Pettersson hade på morgonen rapporterat sig sjuk, i anledning af uppkommen värk i ena axeln, och blifvit kopplad, men genast derpå betalld att återgå till arbetet, hvilket han dock ej åtlydt, utam lös och ledig drifvit omkring på gården vid sjukhuset. Pettersson hade tillfogat Dehm såret 1 ryggen. Wisste ej hvilken hade upplåtit porten och hade ej hört Wanstedt yttra något föraktligt om trampningen. Pettersson hade trampat i 3 månader, men kände ej af hvilken remmen blifvit sönderskuren. 3 dagar före våldet hade han hittat den knit han nyttjat, på gården till smedjan och haft den förvarad på en hten hylla i sin britsch, hvarest aldrig hade skett noggrann visitation. Orsaken att Dem blifvit utsedd att såras, hade varit, att Pettersson ofta under trampningstiden hade måst föras till sjukhuset i anseende till det tryckande arbetet, samt att detta, jemte en försvagad helsa, varit så mycket påkostande, som han vid sådana tllfällen alltid förlorat en stor del i sin ration för dagen , hvilket allt väckt hans ovilja och hämndlust. Sedan åtskilliga vittnen blifvit hörde , som dock icke haft någet annat än hvad här förut är kändt att upplysa, uppgåfvo Månsson och Pettersson båda, vid ransakningens fortsättande den 11 Augusti, att de icke stått i porteu der våldet föräfvades, när Dehm dit ankommit, utan suttit på en bänk ute på stora gården, när haa gått ut från sitt mekaniska sågverk, och då skyndat framåt porten , och under vägen helsat I på honom, men ej huanit fran så fort, att han licke gått förbi dem, då de följt tätt efter honom , tills de kommit i porten och der ullfogat honom våldet. Äfven uppgåfvo de nu, att de samma dag öfverenskommit om våldet, i tanka att trampverket skulle nedläggas af Dehm om han blefve sårad. Knifvarne hade Pettersson förut samma dag slipat å en sten inom korrektionsinrättningen. Hr Dehm kunde ej minnas, att våldsverkarne på sitt dessa uppgifvit, varit ute på gården eller helsat på honom. Till vederläggande af det påståendet, att korI