Aftonbladet – 21 september 1836, sida 1

SS hå — 5 sar bord på fartyget. fasome ses sesmustea rar MINISTERFÖRÄNDRINGEN I FRANKRI ehl -BEDÖMD AF ENGELSKA PRESSEN. Des) I det förhållande, hvari Morning Chroni står till Engelska ministeren, måste nedanså de artikel, hvarmed nämnde blad beledsagar 1 tisen om det nya Fransyska kadinettets tillkom V I förefalla särdeles betydelsefull. Den visar te .. ligen tydligt hvad Melbourneska ministeren t ?lom de vänskapsförsäkringar, den erhåller fr I Frankrike, i samma stund utrikes portföljen c I verlemnas åt en anhängare af Ryssland och d tj heliga alliansen. Artikeln lyder som följer: gl Sedan vi först fästade allmämna uppmärksar heten på de olyckliga följder, som skulle up Ikomma genom Frankrikes vidhållande af samr politik, som ledde till Thierss förafskedand bar Brittiska kabinettet erhållit försäkran v j Fransmännens Konung och hans regering, lån r jifrån att vilja söndra sig från Quadrupelalliansei i itvertom på det högsta önska och fast beslu Jatt upprätthålla densamma. Vi sade aldrig I vi insinuerade aldrig — att Ludvig Filip tänk formligen draga sig ifrån denna allians. Vi visst att han icke skulie göra det, vi visste att ha icke vågade det. Men vi höllo, såsom vi åtc I hålla, hans ord emot hans handlingar, hvilk bevisa att, under det han till namnet är en med lem af den Vestra alliansen, är han i sjelfv. I verket i förbund med de Nordiske herskarne. Det lönar icke mödan att sysselsätta sig mec en sådan mans, som Mol, tillryggalagda bana han som var Statsråd under Napoleon, Pär under restaurationen, efter revolutionen i spetser för en opposition mot Broglies och Guizots ministör, kraftfullt deklamerande mot Aprilprocessen, höjande sin röst för amnesti och mot doktrinärernes förmätenhet. Smidigheten i hans grundsatser kan man tillskrifva, att han nu befinner sig i opposition mot de personer han, fordom handlade gemensamt med i en bättre sak — mot sådane män som Dupin och Gerard; och att han sitter i samma kabinett med Guizot, emellan hvilken och honom en politisk fiendskap ägt rum, som, om vi ej misstaga OSS, mer än en gång utbrustit i personlig förolämpning. Betraktelser af detta slag ligga för närvarande utanför vår afsigt. Vi hänvisa till Moles opinioner, emedan han blifvit satt vid konseljbordet med utrikesportföljen i sina händer, och af verktygets karakter kunna vi någorlunda göra oss en föreställning om huru syftemålet är beskaffadt, som man vill vinna. Mole, Fransyske utrikes ministern, är Rysk i alla sina sympaihier. Han var det till och med innan han blef personhg och intim vär med Hertigen af Richelieu — Alexanders kreatur, eller åtminstone politiske bundsförvandt — som nämnde Kejsare satte till utrikes minister i rankrike efter ockupationen. Om det finres någon känsla hos Molf, som är starkare än hans illgifvenhet för Ryssland, så är det hans antipathi mot Talleyrand och allt hvad denna sluge diplomat teger sig till. Man har berättat oss en Sesynnerlig och karakteristisk anekdot i detta hänseende. Efter Julirevolutionen blef Mol till namnet utrikes minister, ty den verkige ledaren af utrikes politiken var då, som wu, Ludvig Filip. Talleyrand skickades såsom ambassadör till Engelska hofvet. Alla depecher ff någon vigt adresserades till Konungen ; de! om skickades till Mol, innehöllo ingenting anrat än spekulationer — djupa, utan tvifvel —Jl fver vexlingarne 1 prisen på sidentyger, bom-! illsväfnader, socker o. s. v. Molcs diplomaiska talang syftade åt någonting högre än att lott uppställa en tariff, och han beklagade sig ör Ludvig Filip öfver de magra depecherne rån ambassaden vid hofvet i St. James. Hur. can det väl vara annorlunda, min bästa Mo-) e! Talleyrand faller af; han gör in) ;enling annat än säger qvickheter i de En;elska salongerna, — svarade Konungen. För sanningen af denna berättelse hafva vi insen annan autoritet än Grefve Mol sjelf, som perättat anekdoten, sådan vi här anfört den, it Lafayette 1832, med tillägg af den reflexion.