Aftonbladet – 19 september 1836, sida 2

hvarigenom man hoppas förmå besättningarne sjelfva att hålla reda på kamraterna inom sig. Detta förslag, enligt hvilket en matros vid hemkomsten skulle i: belöning erhålla sju , och en jungman fem dollars o. s. V. Synes ganska värdt eftersinnande. Ett annat, som vi våga tro, ännu verksammare sätt att förhindra de täta rymningar, som nu förspörjes, skulle likväl lätt erbjuda sig, om man ultgrundade den egentliga orsaken till de rymningar af svenska matroser , som så ofta ega rum , icke blott i Förenta Staternas , utan äfven i andra utländska hamnar. Det är nemligen ganska väl bekant, att ingen nations sjöfolk får åtnöjas med så knapp och usel kosthållning , som den svenska. Så snart ett engelskt , amerikanskt , fransyskt eller holländskt fartyg kommer in i någon hamn, erhåller sjöfolket genast färsk mat, som vanligen bestås dem hela tiden till dess de åter äro till sjös. Dessuwom bestås äfven ute på sjön icke sällan th och enkla soppor, hvaremot den svenska matrosens föda uteslutande utgöres af saltvaror, gröt och ärter, merendels utan ringaste ombyte ens vid ankomsten till hamnarne. Haraf blir han icke blott tung, utan äfven mera fallen för skjörbjugg. Det är icke underligt , om en jemförelse mellan egna och andras vilkor i detta fall derföre förleder till rymning, äfven utan afseende på den högre afIöningen i främmande tjenst; och det kunde stå att försöka, om icke de resp. redare, som med en obetydlig uppoffring begynte införa en litet bättre ordning med födan åt folket, äfven skulle långt mera än andra få behålla sina besättningar.