Aftonbladet – 17 september 1836, sida 2

(Insändt). Svar ifrån NINA till hennes vän BLANZEFLOR.) Tack, min söta, söta Blanzeflor, för ditt söta, söta, sötaste bref! Jag har varit alldeles förtjust — nej, det är förlitet sagdt! — jag har varit hänryckt — men äfven det är förbtet! — jag kan sitta hela dagen och bara betrakta ditt bref; och det kliar i fingrarna att besvara det, men jag vet icke, om jag törs. För att icke begå några begyer, har jag af min pappa förfrågat mig om ett och annat, som jag icke förstod; och han har varit så englagod och gifvit mig de begärda upplysningarna. Först frågade jag honem, af hvad språk ditt namn är; och han sade mig, att han förmovdade det vara provencalska. Detta kan jag tyvärr icke, och jag frågade honom derföre, hvad namnet betydde, och om jag icke skulle få, för lätthetens skull, stafva, eller rättare öfversätta det på moderr franska, som jagikan. Men detta förbjöd han mig strängeligen och skrattade så , att jag trodde, han skulle kikna. Kan du möjligtvis upplysa mig, hvarföre han skrattade? Han ville icke säga det på någon fason ; och jag blef nästan litet förargad på min englagode pappa, Som, oss emellan sagdt, iblend ar litet torr och satirisk och icke vill dela min förtjusning. Du kan t. ex. förstå, att den, som sig bör, väckes af utseendet och skönheten; men min erglagode, förargerlige pappa delar icke mina känslor, svarar sällan på mina loftal öfver en vacker uniform eller vackra moastacher, och säger blott, då han någon gång förmår sig att svara: flickprat! Jag visade honom ditt söta bref; men han syntes icke orka genomläsa det, utan ögnade blott flyktigt derpå och sade, med en halft förargad, halft bedröfvad ton: proskynein ! Jag låg öfver bonom att säga mig, hvad det ordet betyder. Han svarade blott: det kan icke öfversättas på svenska, har icke kunnat det, och jag hoppades, att det aldrig skulle komma att kunna det. En sådan der fåordig, tråkig pap pa har jag; han enthusiasmeras mwvästan aldrig, om icke någon gång öfver hvad han kallar högsinthet och stora handlingar. Öfver sådant tygtkaa han tala med förtjusning hela långa stunden!; men om någon är aldrig så vacker, så rörer det honom icke mera än en sten Och detta är ju ändock det enda, Som år värdt att tala om? Nå, sade jag, efter som Pappa icke bryr sig om annat än det der tråkiga politiska grälet, så har ju den söta Blanzeflor afven dylikt! och då pekade jag På dina charmanta ord om polit ska hopfösare, om despotiska haindlinar och om rådlöshet vid styret. Men äfven detta ville icke rätt bita på den vresiga pappa; han runkade på hufvudet cch sade? x) Läsaren Känner af ett föregående nummer innehållet af Blagzeflors bref till Nina hvilket stått att läsa i Skånska Korrespondenten.