Aftonbladet – 17 september 1836, sida 1

Ranszkningen angående sidenväfvare-lärlingen Lagerholm har nu, efter Hofrättens förordnande, å nyo förevant vid norra vestra Kämnersrätten den 15 dennes. Lagerholm vidhöll sin bekännelse, att han, i sällskap med ynglingen Theodor Berg, begått den tjufnad af ett guldur med collier, hvarför han blifvit ställd under tilltal. Ett ytterligare bevis på Lagerholms frimodighet, eller rättare oförskämdhet, erhölls afven då fråga uppsted, hvar bemälde Berg vore tillfinnandes. Denne hade nemligen, vid den tid Lagerholm gjerde angifvelsen emot honom, varit insatt i Kastenhofshäktet; men då fångvaktmästaren hos Lagerholm gjort sig underrättad, om Berg vore densamme, som jemte Lagerholm föröfvat stölden, bade han svarat nej; och att Lagerholms medbrottsling vore en helt annan person med samma namn. TI följd häraf och då undersökning härom ej kunde hållas, förr än Hofrätten yttrat sig öfver Kämnersrättens förfrågan, huru med målet skulle förfaras, hade Berg af Polisen blifvit ställd på fri fot. Vid förhöret inför Kämnersrätten tillstod åter Lagerholm, att denne Berg varit just densamme, som biträdt honom vid stölden; och att orsaken, hvarför Lagerholm ljugit för vaktmästaen, endast varit medlidande red Berg, som bedt Lagerholm att låta honom få komma ut och andas frisk luft. Om Polisen släppt honom lös, förmenade Lagerholm, att den icke heller borde ha så svårt, att å nyo taga fast på nonom. Under afbidan på huru detta kan lyckas; qvarsitter emedlertid Lagerholm uti häktet.