Aftonbladet – 16 september 1836, sida 1

line December blifvit inköpt, något annat lik, är -Idet efter Unges aflidna hustru icke är vordet f)förvaradt, blifvit öppnad, i ändamål att deruti jemväl nedsätta liket efter en Probsts aflidna dot, )ter, hade grafven befunnits innehålla 2:ne kiIstor, äfvensom man erfarit, att Unges hustrus kista blifvit flyttad från den plats den förut inI nehaft, samt att locket dervid tagit skada. Vid I I tillfället tillspord om denna sällsamhet, hade i Fogelberg förmält sig kunna lemna erforderlig ;l upplysning, och äfven sedermera tillkännagifvit hurusom han, medelst uppdyrkning aflåset, beredt sig tillfälle inkomma i grafven och derstäIdes låtit insätta den befunna kistan, som var uppfylld med ben och andra öfverlefvor af förgångne kroppar. Då Fogelberg undanbedt sig alla föreställningar, liksom ingen otillbörlighet legat honom till last, och då man derföre kunde befara eller åtminstone ej vara betryggad, det ej Fogelberg skulle förnya sitt tilltag, hvarigenom ändamålet med anskaffandet af egna grafvar helt och hållet förfelades, och det i högsta måtto torde finnas brottsligt och stridande mot bättre känslor att ej låta de döda sofva i fred, och i lika grad vådligt, då våldet utöfvades af den, som, i stöd af sin befattning, ständigt eger tillträde till grafvarne, funno Hrr Unge och Probst sig föranlåtna tillkännagifva förhållandet, förvissade att Fogelberg ej skulle undgå det lämpliga ansvar, hvaraf han rättvisligen gjort sig förtjent. . Herr Fogelberg har förklarat sitt förhållande så, att sedan han, efter uppdrag af ifrågavarande grafs förra egare, i slutet af sistlidet år will Hr Magnusson försålt densamma, -hade grafven äfven blifvit på öfligt sätt rensad, hvarvid alla lemningar af förmurknade kistor utburits och nedgräfts på kyrkogården. En ännu någorlunda behållen kista skulle insättas i bårhuset, och alla ben samlades i en hög i ett af de främre hörnen af grafven. Så snart rensningen blifvit verkställd, och låset samt nyckeln blifvit, på Fogelbergs föranstaltande lagade, begrofs aflidna Fru Unge, dörren lästes och nyckeln lemnades till Hr Magnusson. Någon tid derefter hade Fogelberg, efter berättelse för kyrkovården Hr Kryddkramhandlaren Wall, om sitt förhållande vid grafvens rensning, af denne blifvit gjord uppmärksam derpå att de i grafven funne ben, för anständighetens skull heldre bordt samlas och inläggas i en gammal kista. Fogelberg, som ju mer han tänkte härpå, insåg riktigheten af denna anmärkning, hade då, för att icke göra Herr Magnusson något omak, vidtalt den smed, som förut lagat låset, att en afton efter aftonbönen uppdyrka dörren till grafven, hvilket äfven skett, derpå den i bårhuset förvarade gamla kistan, som varit alldeles tom, blifvit af kyrkans dödgräfvare, Pettersson och Larsson , af hvilka den sednare numera aflidit , införd i grafven, och de deri liggande ben och qvarlefvor deruti inlagts, äfvensom Fru Unges kista blifvit något flyttad. Till upplysning om rätta förhållandet hafva flere personer blifvit inför kyrkorådet afhörde , nemligen : 1:o Kryddkramhandlaren FV all, som medgifvit att han yttrat för Fogelberg det han ansett att de 1 grafven funne qvarlefvor bort med mera grannlagenhet behandlas, och att de heldre än att ligga i ett hörn, bort inläggas i en kista. 2:o Klensmeden Gustaf Erik Malmberg, som berättade att han vid ett tillfälle en afton, på reqvisition af Fogelberg, ihfunnit sig i Maria kyrka, och der i närvaro af Fogelberg och Kyrkofogden Nybelin samt dödgräfvarne, Pettersson ochLarsson, uppdyrkat den Herr Magnusson tillhöriga graf, deruppå dödgräfvarne på Fogelbergs tillsägelse, uti grafven infört en gammel tom kista, deruti de, sedan Nybelin upplyftat locket, inlagt åtskilhge i ett hörn af grafven sammanhopade ben och qvarlefvor, och 3:0o Dödgräfvaren Pettersson, som förmält att, sedan en afton efter bönen, grafven blifvit uppdyrkad af Malmberg, han, jemte nu afl. dödgräfvaren Larsson, på Fogelbergs befallning, i grafven inburit en gammal tom kista, som vid grafvens rengöring några dagar förut blifvit derifrån utflyttad, och att uti denna kista blifvit inlagde de vid rengöringen funne och i en hög hopsamlade ben och qvarlefvor. Kyrkofogden Nybelin nekade att vid tillfallet ha varit närvarande; och oaktadt så väl Fogelberg som Pettersson förmält att de icke kunde minnas att så varit, påstod dock Malmberg att