Aftonbladet – 16 september 1836, sida 1

R ———-rÅrrnrF7na7r AF Jan Underlöjtnornten vid Nerikes Reg:te, Ca Johan Gustaf Österman, och Klädeskramhanc laren Carl Oscar Sabelfelt, hvilket ehuru ej alldeles enahanda beskaffenhet, likväl torde ? draga den ena parten ett lika strängt ansva som det, hvilket blifvit. yrkadt å de ellofva. Den offentlighet, som målet redan vunit, oc de olika och till en del vanstälida rykten or verkliga förhållandet, hvilka cirkulerat blan allmänheten, hafva föraaledt oss att förskaf oss säkra upplyssningar, dem vi nu, till lednin för hvars och ens eget omdöme, här meddela Uti en den 1 Augusti detta år till Kongl Svea Hofrätt ingifven skrift, anmälte Underlöjt nant Österman, att då han Onsdagen den : sistl. Juni på förmiddagen, under det han från Westerlånggatan begaf sig till Stora Grå -munkegränden och fortsatte sin våg åt Stor: Nygatan, möttes han af Klädeskramhandlarer Sabelfelt åtföljd af Notarien Frisk, hvilken sed nare, såsom bekant, helsade på Österman oct aftog hatten, med den vanliga komplimenten: ödmjukaste tjenare, hvarvid Sabelfelt, unde synbart vredesmod och spottande åt Osterman yttrade till Frisk, fy tusan djr, kan dt helsa på en sådan skurk; och omedelbart derpå skyndade Sahelfelt, alltjemt hållande Frisk under armen, framom QOsterman, ställde sig vägen för honom och, under hotande med knytnäfven, ropade till honom: ni är en sakramenskac skurk; ni borde spetsas, hvilket yttrande flere gånger upprepades; och att Sabelfelt, icke nöjd härmed, ånyo både till Österman personligen och för flere andre, sjelf omtzalat och skrutit at hafva offentligen på gatan kallat Östermar skurk, och sagt sig sådant vidhålla, samt at han spottat Österman i ansigtet, för att derigenom utöfva någon hämnd och sjelftagen bestraffning, i och för en af honom omtalad, emellan Österman och hans förra fästmö, uppkommen rättegång, hvilken dock då redan varit i godo bilagd och numera vore alldeles slut; för: hvilket Sabelfelts förhållande , hvarigenom Sabelfelt ehuru adelsman med berådt mod anfallit Österman med ärekränkande ord och åthäfvor, samt ytterligare rågat denna förbrytelse med det fräcka utspridandet deraf, till Östermans förklenande, Österman yrkat, att Sabelfelt måtte evligt duells-plakatet och allmän Lag vederborligen streffas. Hofrätten förordnade att undersökning skulle företagas vid stadens Kämnersrätt, och målet bar derstädes under tillopp af en större mängd nyfikne åhörare, trenne gånger förevarit, då Österman föroyat sina angifvelser, hvars riktighet dock Sabelfelt till alla delar förnekat. Tre vitnen hafva blifvit hörde, deraf två förklarat sig icke äga någon upplysning i milet att meddela, och det tredje, en f. d. Bataljons Adjutant, Friherre Johan Fredric Ulric Duwall, förmalt sig hafva varit närvarande vid ett tillfälle, den 4 Juni,sdå Österman å Jakobs torg tillsport Sabelfelt om det vore sannt att han för andra personer omtalt att han kallat Österman skurk och spottat honom i ansigtet, hvarvid Sabelfelt yttrat som orden fallit: jag har både sagt att jag kallat er skurk och spottat er i synen; det står jag vid, och det just för ert dåliga uppförande mot er fästmö. Flere vittnen, och deriblend det efter all sannolikhet hufvudsakligaste, Notarien Frisk, hafva blifvit af Österman åberopade, och för deras hörande är målet för närvarande uppskjutet. Uti N:o 44 af den indragna tidningen Det femte Aftonbladet meddelades en kort notis