Aftonbladet – 15 september 1836, sida 3

VUkA Jag YR INAlgrSt VIC: ldla add -1 ytcld, Hddllil dli I.det vore bäst för dig att söka dig Löjtnants afsked, efter Som kriget går skralt och utsigter ull framkomt i miitärväg äro dåliga. Hvad jag sade dig om Malla, då du var hemma sist, må vara som osagdt; hon hade då knappast den I kjol hon gick i, och hvem visste annat än hon skulle föra fattigdom och elände med sig di! hon skulle komma. Nu år det annat sen arfvet kom; min käre Calle, om du ledsnar vid af. färerna, är det väl intet värdt att sträfva och riskera lif och lemmar, utan sök dig ett hederligt Löjtnantsafsked, så är det mycket bättre at lefva hemma. Du kan ju söka dig en god egendom i grannsocknarna. H—ga-herrn stormar på och lefver stort som förr, så att jag gissar H-ga snart blir till salu; det är ingen munsbit det vet jag, fast det är vanskött pu. Jag ville önska jag hade det i händerna så sannt tjugu torp skulle vara der i stället för tolf, och åkern ge tio.de kornet i medeltal. Hvad är det nu? då torparne göra dagsverken när de vilja, och herra flackar landet omkring, och gärdesgårdarne ligga som om lian skrapat a! dem öfverallt. Det var en förargelse att resa der förbi. Han låtsar ha gårdsfoge der, men det är en suput, som drar dit inbysingar och landsstrykare, så att gårdea hvimlar som af obyra. Nu kommerjag ihåg att här var en, som gaf sig ut för student, och talte hvartannat ord latin; han tycktes ha afsigter på MalJa, — kan väl tänka han fått lukten af penningen — jag har sen fått höra att han gifvit sig i tjenst som underofficer vid B — —. Det talas hit och dit om hans frieri; men du kan skräma af honom, han ser mig ej så farlig ut. Jag mins under åttatiåtta års krig skrämde T— felt Flinken bara med hotet om duell, så att den andra passade vackert och låddes vara liknöjd. Hvar och en visste hkväl att han ger na tagit Ulla S — — om icke sabelna varit i vägen. Den andra har henne nu och fiek med henne W—la gård, som är värd femti tusen Rdr vänner emellan , ja väl mera. Dina gamla svarta kläder och den gröna syrtuten lära väl knappast duga mer, om du kommer hem som civil. Du kan köpa kläde i någon billig stad der du far igenom. Skräddarens Lasse är nu tillbakakommen ifrin Åbo och har lärt sig bra. Han kommer nogatt stå sig här på landet, han har gjort åt mig en ny frack och en sommarrock, och vet ej om jag varit så nöjd med några kläder som med dem. Det är inte värdt att du låter skinna dig af någon stadsmästare; man vet nog huru de förstå att taga för sig. Lasse är tn stadig gosse, som vet att hushälla och spara. Han suter hela dagen med nålen i hand då andra unga slynglar flyga byn omkring. Jag mins ej om jag sagt dig om Bengt Dragon, att om du kommer öfver honom skall du låta ge honom sina femti rapp, emedan han rider som en Turk med Noppan. Lofva honom mera till om han ej bättrar sig, och att han skall få mig att göra med när han kommer hem. Låt mig höra hvad höpnset är kring W — och der du färdas, och om man rågar efter spanmål. Jag sitter här med storingsladorna fulla och har ej sålt en kappe änwu ur mellsnboden. Gud vet hur säkert det kan vara att ligga med förlager, fast det heter ut allt skall betalas. Äuvnu har ingen Rysse viat sig här. K—soff lig dock vid kyrkar relan med parhundrade Kossacker. De voro ler öfver natten och hafva bandlat en häst af Kulju Nisse. Nog hade väl vi äfven fått pårelsming, ty de ströko fram förbi vår byväg; nen jag skickade om natten ut Wira Anders ned tre af drangarne och lät dem slå ned småskogen vid skillnaden just invid stora vägen, så tt vår väg blef öfvertäckt med trän, och såg ut som ett svedjeland. Kulja Nils, som de hade till vägvisare, har sagtsen, som jag lick höra, åt kyrkfolket: Nu tänker visst Juva-Herrn bli rik på allvare, då han börjar svedja till och med på landsvägen. Jag har skrattat så att magen velat spricka åt Nisses enfald. Helsa har jag, Gud ske lof temmeligen, och växten ir försvarlig, men de eviga transporterna taga allde:es hullet af kreaturen. Det är ändå drägigare nu än i våras. Tänk nu på , min kära Calle, att lemna kriget, eftersom vår herre må veta huru långe Malla är ledig mer. Jag har ej velat tala med henne ännu i väntan på att du sjelf skulle komma hem och göra början. Vinkar har jag ändå gifvit på långt håll. Penningen lockar nog hit friare snart om du ej skyndar. Jag skickar dig nu femtio Riksdaler ter. som måste räcka en vacker tid, då du