Aftonbladet – 13 september 1836, sida 2

I dag har det Ryska ångfartyget Ischora afeglat med sin dyrbara laddning och sina för läma passagerare. Näst de Spanska angelägenheterma är intet i! härvarande ögonblick af så stor politisk vigt ör tänkaren eller statsmannen, som ställningen England. Parlamentets sednaste prorogation öppnar fältet för en fråga, som redan den Spanka konstitutionen bragt å bane, och som ovilcorligen kommer att intaga ett af de förnämsta ummen uti framtida öfverläggningar, angående let bästa sättet för den lagstiftande maktens sammansältning; nemligen om umbärligheten af en ärftlig kammare, eller huruvida ens två kamar, hvyilande på olika baser i samhället, behöfvas. Aldrig kanhända hafva de bedröfliga följderna af lagstiftningens delning framträdt med mera tydlighet, än under det sednaste Engelska parlamentets sammanvaro. Hvad är orsaken, att England nu på någon tid kämpar under enj synbar vanmakt? Hvad är orsaken, att det Enselska underhuset i år, likasom våra fyra Ständer vanligen vid alla riksdagar, arbetat snart sagdt dignande under bördan, för att en gång kunna realisera det stora ordet reformer, utan att kunna genomtränga mer än de yttersta af de bålverk, som egennyttan, fördomarna och en sekelgammal korruption upprest åt missbruken? Hvarföre begynna Iöfven på grenarne af detta aristokratiska träd, som slagit sina rötter så djupt i det Engelska folkets vanor och traditioner, redan att affalla för flagten af OConnels ord, och hela pårskapet på den mägtiga ön att i nationens ögon icke atgöra annat än en förening af Lorder, om icke derföre att den gamla läran om de konstitbtionella makternas jemvigt börjar att gifva vika för kraften af en grundsats, som i längden torde tränga sig fram genom alla hinder; nemligen att det är på nationens samlade vilja, uttryckt endast genom valprincipen, som all lagstiftning måste stödja sig. Det är icke förstagången , som den s. k. jemnvigtsprincipens olägenheter i England kommit i dagen genom de båda kamrarnas kamp emot hvarandra. Historien visar i sjelfva verket, att få länder hafva varit underkastade så förfärliga skakningar och så blodiga mbördes strider, som detta land, just i följd af de slitningar, som denna jemnvigtsprincip, det vill säga, tvenne oftast motsatta intressen, hvilka sökt kufva hvarandra, åstadkommit, likasom den fyrdelta representatioren hos oss, sammansatt af de mest stridiga och oförenliga elementer , ömsom gifvit det gamla Sverge till pris åt motsatta kastningar emellan enväldets och aristokratiens öfvervigt, till föga fromma för den stora massan af det skattdragande folket. Erfarenheten visar således, att det är med jemnvigtsprincipen ungefär som med den rätta medelvågen, nemligen att båda utgöra nära nog motsatsen af hvad de kallas. När man jemför de paroxysmer och ryckningar, som nu föregå i den Engelska statskroppen, och under hvilka konungamakten hvarje ögonblick darrar, med det lugn, som enhets eller valprincipen ensam visat oss, uti Norge under 22 och i Förenta Staterna under 60 år, så måste äfven anhängarne af den förra blifva villrådiga. MR n——