Aftonbladet – 12 september 1836, sida 4

Ex hust:u, bkocnde ej längt från uufvudstaden, vågar fly till det sllmännna förbaru-andet som uu är bennes enda, — sista hopp. Enka efter en fattig stat-torpare, hvars hela lif var en kedja af arbete men derjemte af a:la, fattigdomen ätföijande besvärhigheter, — hvars hela efterlemnade förmögenhet var sex barn, det äidsta tolf är, det yngsta ännu vid b öst.t oeh bland hvilka ett är så godt som blindt, ser hon sig ur ständ att lifnära och kläda alla dessa. Af pligt och mensklighet fästad v.d en 8G:årig, länge sängliggande, men numera afliden mormoders plågobadd, har bon denna sommar nödgats försumuma mången dag, då hon genom dagsverke kunnat förvärfyva en bit bröd åt de af svält gulnade, lika skuggor kringirrande barnen. Med förtviflan motser hun derföre vintren för sig och dem, sävida boppet på en litea bjelp från välgörande händer sviker henne. Dock — det skall ej svika. Han som sade: Hvad J gören en af dessa minsta, det gören i ock mig, Han skall säkert i något bröst väcka mnicdlidande med den olyckliga enkan. Äfven den ringaste skärf skall med varma välsigvelser emottagas. Vice Pastorn Fant i Eds församling kan bekräfta sanningen af de här gjorda uppgifter. För de gåfror som kuana irflyta och under förseglad biljett till: Enkan med de sex barnen iplemnas på Aftunbladskontoret, skall i detta blad tacksamt redovisas.