Aftonbladet – 10 september 1836, sida 2

rade sig missnöjd, yttrade han, då han skule återföras till häktet, att han märkte det nu ej vore någon missväxt på spön. Men efter en stunds förlopp anmälde fångvaktmästaren, att Lagerholm önskade få ännu en gång komma inför Rätten. Ä nyo inställd från häktet, sade han sig finna, att det ej vidare lönade mödan att neka, utan att han vore beredd sfgifva en uppriktig bekännelse. Derefter erkände han sig hafva i sällskap med en annan yngling, Theodor Berg, stulit colliern och uret, hvilket sistnämnda han uppgaf sig hafva sålt for femtio Rdr Rgs till en skeppare. Han förmälde vidare, det han, under lagret vid Ladugårdsgärdet, en natt uppbrutit ett markententeristånd , dervid han haft biträde af en annan för honom okänd person, som han träffat på stället stadd i samma ärende som Lagerholm. Inne i ståndet hade de träffat på ett par flaskor med konjak och bränvin samt omkring femtio Rdr i penningar, hvilka de delat, och derefter åtskiljts. Lagerholm var äfven nöjd att ej längre fortsätta bekantskapen med sin kamrat, hvilken burit sig fåtigt åt och tydligen synts vara en dålig tjuf. Detta hade ock Lagerholm sagt honom, med tiilagg, att han såg enfaldig ut, och skulle säkert förråda både sig sjelf och sin stallbroder , om han blefve upptäckt och gripen. I anledning af dessa Lagerholms uppgifter, insändes Kämnersrättens Utslag till Kongl. Hofrätten, för att erhålla föreskrift, hvilka åtgärder, 1 anledning af den efteråt tilkomne bekännelsen , skulle vidtagas , derunder Lagerholm emedlertid komme att förvaras i håktet.