Aftonbladet – 9 september 1836, sida 2

ACHIIlAaS OPTIenU SI, ETro0fg NUMUIR Ut pa galan, mördade honom och upphängde honom sedan i rots af munkarnes, presternes och öfverhetspersonernes böner. Det borgerliga kriget hade tll högsta chef Don Juan Padilla; det fördes med omvexlande framgång och slutades ändtligen genom en seger, som de kunglige trupperne vunno vid Villalar, eller snarare genom den mildhet, hvarmed styrelsen behandlade de besegrade. Då vi tala om dessa tiders ol ckor, böra vi icke försumma, att deraf draga de nytiiga Järdomar de erbjuda, Vi böra i synnerhet visa hvilken sinnesstämning lifvade Spanjorerne, och hvilka de privilegier voro , hvarom de voro så noggranne. Den heliga juntan utfärdade en akt, innehållande alla folkets klagomål, och hvilken kan anses som dess krigsmanifest emot Kongl. regeringen. Robertson gifver deraf följande analys : Sedan juntan, i en låog inledning, uppräknat alla de olyckor, bvarunder folket suckade, samt alla de Styrelsens fel och misstag, som voro anledningar dertill, berömmer hon det exemplariska tålamod, hvarmed folket fördragit dem , ända till dess omtankan för eget bibehållande och skyldigheten mot sitt iädernesland tvungit jantans medlemmar att samla sig, för att på ett lagligt sätt sörja för sin och konstitutionens räddning. I sådan afsigt anhöllo de, att Konungen måtte täckas återvända till Spanien och residera der, såsom alla hans företrädare gjort, att han icke måtte förmäla sig annat än med Cortess samtycke ; att, om han någon gång vore nödsakad, att lemna sitt rike, han ej måtte utnämna någon främling till regent derstådes; att kardinal Adrians utnämning dertill genast måtte upphäfvas; att Konungen icke, vid sin återkomst, måtte föra med sig några Flammändare eller andra främlingar ; att inga fråmmande trupper , under någon förevändning måtte införas 1 riket; att inga andra, än infödingar, måtte erhålla embeten, vare sig i kyrkan eller staten; att ingen sådan måtte naturaliseras; att inga fria qvarter måtte anslås, vare sig åt soldater eller personer tillhörande Kongl. hofstaten, för längre tid än 6 dagar, och sådant äfven blott när hofvet vore stadt på resor; att alla skatter måtte nedsättas till det belopp, de hade vid Drottning Isabellas död; att alla Kongl. domäner och iakomster, som blifvit kronan afhända sedan nämnde Droöttnings död, måtte återtagas; alla sedan den tiden tillsatta nya embeten afskaffas; den gåfva, som sista Cortes i i Galicien beviljat, ej indrifvas; hvarje stad få rättighet, att till alla blifvande Cortes skicka en I deputerad af Presterskapet, en af Adeln och en af Borgare-ståndet, hvar och en vald af sin egen klass; Kronan ej utöfva något inflytande på representant -valen ; ingen ledamot af Cortes undfå något embete eller pension af Konungen eller någon person af Kongl. famil., vid tödsstraff och egendomens förlust ; hvarje stad eller kommun betala sina ombud ett lämpligt arfvode, under deras vistande vid Cortes; dessa sistnämade samlas åtminstone hvart tredje år, antingen de kallades af Konungen eller icke, för att undersöka om dessa vilkor blifvit iakttagna, samt för öf-: i rigt rådpläga om allmänna ärender; alla de belöningar, som gifvits eller lofvats ledamöterne af de sista Cortes i Galicien, återkallas; utskickandet ur riket at guld, silfver eller juveler I förklaras för en lifssak; domarna undfå bestämIda löner, men ingen andel i de böter eller konfiskationer, som de kunde ålägga; anklagade perIsoners afstående af sin egendom, innan dom var fälld öfver dem, förklaras ogiltigt; alla de privilegier återkallas, som Adeln förskaffat sig till ofrälse-ståndets förfång; städers och köpingars Istyrelse icke anförtros åt Adelsmän; Adelns egendomar underkastas allmänna onera lika som de ofrälse-ståndens; en undersökning anställas öfver deras förfarande, som innechafva förvaltningen af de Kongl. domänerna , sedan FerdiJnands tillträde till regeringen; om Konungen icke inom trettio dagar utnämnde revisorer häraf, TI skulle det tilkorama Cortes att göra det; ingen Jaflat skulle få predikas eller säljas i riket, uten Cortess pröfning och samtycke; alla penvingar för aflats försäljning samvetsgrant användas till krigs förande mot de otrogna; de prelater, som icke vistades åtminstone sex månader af året iInom sina stift, förlora sina inkomster , den tid Ide voro borta derifrån; Andeliga domare och deras tjenstemän icke få utkräfva större arfvoden, än de verldsliga domarena; den nu varatide Erkebiskopeu af Toledo, som var en främling, formås afsäga sig embetet, hvilket skull PR Sr KI