(Forts. från Lördagsbl.) Man kan icke med visshet uppgifva hvem det ifrån början tillbörde att utnimna Justizan, men så mycket är åtminstone visst, att bland de klagomål, som år 1264 anfördes mot Jakob I, var äfven det, att konungen icke, utan ricos hombres s samtycke , kunde tillsätta honom. Konungen påstod deremot i sitt svar, att det var ett urminnes bruk, hvilket föröfrigt instämde med rikets lagar, att koaungen ensam utnämnde Justizan. Det tyckes, com om vämnde embetsman, under den tid Arragoniensarne åtnjöto sitt unionsprivilegium , icke endast tillsattes af konungen, utan äfven att han icke törvaltade sitt embete längre än monarken fann för godt. Detta bruk var heller icke skadligt, emedau unionens privilegium utgjorde ett verkssmt medel till förebyggande af konungamaktens missbuk; men då privilegiet afskaffsdes , lärer aan ha beslutat, att Justizan skulle tillsättas för lifsud. Flera konungar försökte likväl att befrias ifrån sådana, som opponerade sig mot dem, och lyckades stundom deri. Dylika våldsgrepp borde förekommas , emedan Justizan eljest acke kunde vårda sitt kall i säkerhet, och beskydda folket mot våldsamheter, för hvilka han ej kunde skydda sig sjelf. Cortes utfärdade derföre år 1412 en lag, som föreskref, att Justizan skulle behålla sin plats för lifstiden , och att den ej kunde fråntagas homom af nigon annan än Cories. Flera föregående lagar hade redan gjort hans person helig, och fri: honom från all ansvarighet intör Låg än dem. Det är anmärkningsvärdt, att Justisan ej kunde väljas bland ricos homöbres, utan satt han alltid utsågs bland Cabaleros, (riddarna). Som -skäl till detta bruk anfördes, att ricas hombres ej kunde underkastas lifsstraff; att det var nödvändigt, såsom en borgen för friheten , att. Justizan var suängt ansvarig för det buk han gjorde af sitt vigtiga förtroende, och att denna stränghet vore ett mäktigt band på hoom, att ej sjelf missbruka sin myrdighet. Zurita och andra khistorieskribenter äro likväl en;e de:om, att han var ämnad icke endast att motverka konungens makt, utan äfven den hö3re adelns öfverdåd, hvarföre det var nödigt att välja honom bland en klass medborgare lika ntresserad i att afböja bådas olagligneter. En embetsman med en så vidsträckt myndigbet kunde naturligtvis lätteligen deraf göra ett vådligt bruk, om den ej kringgärdades med en sträng ansvarighet. Denna hade konstitutionen sålunda bestämt, på följande sätt: Sjutton peragit OM annan