Aftonbladet – 8 september 1836, sida 1

I havs halfi om halfi (juste milien), den öfvertygelse, att han äger nog karaktersstyrka, för att icke ingå i em ministere, som påtaghigen skall byggas på den all konstitutionalitet kult störtande och med heliga alliansens laror instämmande princip, att rådgifvarne icke fi hafva någon ez3en tanke, något eget system, någcf bestämdt ivflytande, utan blott yttra sig till ett protokoll, men för öfrigt foga sig i allo efter Konungens vilja, som äger allena styra riket. Det nya kabinettet lärer nemligen få det hufvudsakliga problemet att lösa, huru den revolutionära principen skall kufvas, det intimaste förhållande till de nordiska makterna återställas, alla vänskapliga. förhållanden till det revolutionära Spanien inställas , och qvadrupelalliansen faktiskt upphäfvas. Under sådana förå hållanden tyckes det sannerligen vara mnaturhgast, om de colycklige på Ham uisläpptes och sattes vid styret; Guizot åtmins!one torde icke kunna brukas, då man vet, att han är ihärdig, och att allians med England varit en princip, som han yrket framföre ett intimt smygande intill heliga alliansen. Le Temps gör en exposå af anledningarna till och förloppet vid kabinetts-upplösningen. Spaniers olyckliga läge och dess ansökningar om hjelp hade satt ministeren myror i hufvudet. Man trodde sig inse, att Drottningen skuile blifva iståndsatt att kufva carlismen, blott främlingslegronen bragtes tll en styrka af 12,000 mav, anförda af franska officerare. Härigenom snsågs äfven Isturiz kunna kufva det revolu tionära partiet, som egeutligen hade sin styrka genom carliswens bestånd. Alla ministrarne, utom Montalivet och Pelet (dessa dock ledda af olika skäl), funno då, att man borde välja den vägen. Men i alla punkter och detaljer af beslutets verkställande framkastales så mänga svårigheter och chikaner, att de fena (utom Pelet 1 första teget) beslöto afträda; och man visste, att deras mening delades af den frånvarande d Argout. Innan beslutet hann verk ställas, inträffade nyheierne om oroligheterna ä Malaga, Saragossa och slutligen äfven St. Ildes fonso. Då ansågs opassande att i en så kritisk tidpunkt ingifva sfskedsansökningarna, och man beslöt afvakta härdelsernas utveckli-g, utan annan itgärd än blott att tills vidare kovtreman—dera hjelpcorpsens intåg i Spanien. Emellertid hade blifvit bekant, att oroligheterne icke ändrade Engelska s:yrelsens beslut om cooperationens verkställande, utan afseende på 1812 års konstitution , och med föresats blott att icke låta sina hjelptruppar blanda sig i konstitutionsfrågan. Då var det som Franska kabinettet kungjorde i Jourmal de Paris, att det aldrig ämnat skicka truppar mot rågot hberalt parti i Spanien. Inom några dagar rectifierades, som det he ter, i Moniteuren general Lebzaus proklamation, utan att Thiers, Sauzet, Passy, Pelet , Maison och Duperr hade någon nys om rektifikatio— nen. I statsråds-sessionen d. 25 Aug. sökte två raeniogar att göra sig ga!lande : den ena (Konuugcus och Montalivets) gick ut derpå, att all hjelpsändning till Spanien skulle definitift inställas; att Drottsiogen skulle anses som fången; att ett högtidligt ogillande skulle uttalas öfver allt, som händt i Maaga och Saragyussa; att följaktligen främlings-legionens rekryt-depot skulle genast upplösas; av detta allt borde ske för att erkänna der monarkiska och desavouera den revolutionära principen, för att icke se främlings-legionen invecklad i de liberala Spanjorernes inre tvister, för att icke synas uppmuntra anarkiens anda, och för att lefva 1 godt förstånd med det öriga Europa. Den andra meningen gick ut på, att hjelpsandningen blott skulie zil!s vidare inställas; att Spanska kabinettet skulle uppmuntras att söka afvakta tiden till Cortess. sammanträde, med löfte att då cooperationen skulle åter fortsättas ; sti händelsernas utveckling framför allt skulle afvaktas. Thiers och Consorter hade gjort sig underrättede, utt et dylikt iörfarande i synnerhet skulle svara mot Spanska styrelsens örskningar, hvarföre det vore bättre att styrka henne i denna tendens, än att genom all gemenskaps afbrytande tvinga heane ie på en annan bana. Ingen trygghet för de moderata, eller ens för Drottningen, skulle existera, så snart Frankrike förklarade sig öppet fiendtligt. Man skulle då äfven anses bry tit qvadrupel-alliassen, öfvergifva vänskapen med det vestra Europa, närma sig det norras poltik, öka utsigterna för Carlos och Miguel och följaktligen bidraga till Whig-ministerens fall mun I or ll Ban lalas feonloering. Förosf