att ehuru mycken ömhet framställandet af dessa betänkligheter visar för den Spanska nationens bästa, tyckes omdömet hkväl komma för tidigt, så länge Spaniorerna ännu icke fått i fed försöka den nya författningen, och att omstortningar och reaktioner, tillvägabragte med blot: den fysiska styrkans och utländska bajonetters wil bjeip, aldrig bifva några argumenter. Och det skulle vara artigt oms de vise i landena vilpå uppgifva, hvilket avnat steg återstod ut taga r Spanska folket. Trenne år äro nu fö flutne sedan detta olyckliga och förtryckia land för ett ögonblick drog zndan vid den svsge och tyronniske Ferdinands bortgång, för att genast. åter börja blöda och sönderslites utaf ett inbördes krig. Intet lånds historia har under en lika kort tiderymd lempnpat en mera dyrköpt erfarenhet till bevis för den sanningen, huru litt det 1 kritiska perioder duger, att gå halfva vägen emellan tvenne motsatta politiska systemer. Huru hafva icke Qvadruppel-alliansen och alla juste-miliöer i verlden under denna tid lagt sina hufvuden tillsarsmans, för att befösta jugnet och ordningen samt trygga Spaniens lycka; och likval hafva bekymren med hvarje. dag endast tillväxt och hopat sig öfver de styrandes hutvuden. Huru mycken nöd och förbannelse, huru många makars och barns tårar skulle icke regeringen besparat, om hon redan för ett eller par år sedan friviligt hade vidtagit det steg, hvaräll hon nu tvingades af emständigheterna, nemligen att öfverlemna landets räddning i folkets egna händer? Eller om detta icke är sannt, hvarföre har då icke Spanska nationen förut lifligare sntagit sig Drottntogens sak? Månne det icke fann attstriden på regeringens sida i första rummet afsåg thronens bibehållande åt en prinsessa, som ännu jollrade i barnkammaren, samt att om endast säkerheten för henves arf vore skyddad, skulle för öfrigt den Spanska juste-milioön, liknande deri en stor del af monarkiska regeringar i allmänbet, långt heldre seen oinskränkt och af några verkligt representativa former oförhindrad makt rådande, ån en regeringsform som närmade sig till 13812 års republikanska institutioner. Huru länge har man icke sett dessa färglösa principer rådande, eller rättare, denna melerade politik som innefattar ett förnekande af alla prirciper? Hvad hafva väl alla dessa ministrar gjort, som hastigt efter: rädt hvarandra? den upplysta despotismens? Zea; den beilellristiska Martinez de la Bosa; den oefterrättlige Torreno och den välmenande men svage och gåtlike projektmakaren Mendizabal, af hvilken man . gjorde sig så fruktiösa förboppningar, för folkets intresse? Hafva de väl förstått att genom någon enda åtgärd till nationens verkhga förmån uppelda och bibehålla dess enthusiasm för mer än ett ögonblick, eller med några maximer af borgerlig frihet öfverskyla gamla munkars bortjagande ur deras gamla kloster, eller de tillgrepp af kyrkornas klockor och skatter för ögonblickets behof, hvarmed de skakat en katholsk folkmassas öfvertro uti dess yttre grundvalar , utan att gifva den något annat i stället till ersättning genom en sträfvan till populära reformer? Hvad skulle väl Gustaf 1:stes öde bhfvit 1 Sverge, då han tillintetgjorde det katholska presterskapets privileg er och utan alla omsvep tillgrep kyrkornas lösören, om han icke kunnat säga att det skedde i reformationens och en renad Gudaläras namn , och för att befria Sverges folk ifrån det Papistiska väldet? Hvad tror man väl att det mera kunde intressera pluraliteten af Spaniorer , antingen spiran , hållen af Don Carlos, skulle föreställa strålen af osedde Herskarens glans, eller utgöra en leksak uti ett barns händer, eller än mer, att för det sednare alternativet våga sina söners blod, när det för öfrigt icke medförde några nya rättigbeter för folket, eller någon gifven skillnad för nationens bästa, men väl lemrade en fortfarande utsigt till ett medborgerligt krig, till hvars qväfvande de slutligen sågo skickas den för förräderi misstänkte Cordova? Det är icke nu för tiden till försvar för en liten flickas nästsn oinskränkta makt, det är endast i fäderneslandets heliga namn, man uppkeallar folkets hela kraft, att tåga man ur huset och våga det yttersta. Häri se vi nyckela till nödvändigheten af utropande af 1812 års konstitution, och detta tyckes äfven SNS JO VA VV ens