NORGE. Genom en från Christiania hitsänd kurir ble det redan i Lördags bekant, att Norska RiksRätten den 29, med af:lag å StatsMinistern Löf venskjolds genom ombud framställda iuvändning. förklarat sig behörig att döma isaken, äfvensom Lagthingets ledamöter, att deri deltaga. Derefter har skriftvexlingen 1 hufvudsaken börjats, men var ännu icke slutad vid postens afgång. Vi skole i morgon wförligare återkomma til dessa förhandlingar, men nämna emellertid korthet grunderne för aktörs påståenie. Dessa voro: de!s att beslutet i SiatsRådet den 2 Juli om Storthingets upplösning hade blifvit faitadt, utan att Regeringen egt kunskap om, att många Komitbetänkanden voro fardiga eller nära färdiga; dels, 1 hufvudsaken, att 80 g: n nedlagt några de vigtigaste funktioner 1 Sterthingets händer . ) så: som att bestämma statens inkomster och utgifter, som dock blott gälla till den 1 Juli de år, då ett nytt Stortihiag är samladt. Då nu blott Tullen var reglerad, när thinget upplöstes, så måste Regeringen antingen fortfara, att utan Storthingets beslut indrifva jemväl de öfriga skatterna, och sålunda göra ett ingrepp i Storihingets prerogativer, eller ock underlåta ett sådant indrifvsnde, då statsbrist måste uppstå. Hvilketdera som nu fnträffide, så voro verkningarna af ett beslut att upplösa Storthinget, utan så långt rådrum, att de nödvändigaste åtgärder hunno vidtagas, ögonskenliga, och således hade äfven Stats-Ministerns underlåtenhet att icke protestera, varit ögonskenligt skadlig för riket. —