Aftonbladet – 31 augusti 1836, sida 1

0 nn pad i mörka färger, så kan man deremot icke förebrå honom detta med afseende på Gtefve Rosenblad, i hvars afbildning såväl dagrar som skuggor blifvit omsorgsfullt och med god hållning vårdade. Ett utsökt erkännande af denne höge funkuonärs embetsmanna-duglighet och flera framlagda bevis derpå stå i bredd med de smärre drag, hvilka sammentagna låta åskådaren kasta en blick in i det inre af en så händelrik lefnad och en så betydande karakter, som denna naturligtvis måste vara. Tvenne den n. v. JustitieStatsministerns bref till framlidne Rikskansleren Grefve Sparre, angående vissa uteslutningar ur vissa protokoiler, samt angående åtgärder med ett visst skepp, strandadt på Skånska kusten — allt för rikets bästa — ärodokumenter som tala; hvarföre också Författaren dervid yttrat sig om en Richelicus uppmärksamhet, Jomtanka och nit, under Loyolas mantel. Att H. Exc. Rosenblads bekanta slägtkörlek? här skulle utgöra ett vigtigt kapitel, faller af sig sjelf; och några mera roande bidrag dentill kunde svårligen lemnas, än de meddelade originalbrefven från Hans Excellens till numera aflidne utgifraren af Stockholms tidaing, werklige Kammarjunkaren RBothlieb, likasom episoden lom denves belägenhet, att, sedsn han i många år utgjort en af de ministeriella stattorparne? inom publiciteten, dö snart sagdt af svält, och underattelsen om bidragen till hans begrafning äro lärorika. Rekommendationen till en prestsyssla af Rothlieb och den då i Sverge vistande Hertigen af Augoulcme gemensamt, jemte dithörande bref, äro också serdeles pikanta. — Ett annat drag af lika stort intresse för kännedomen om en sådan man som Grefyve Rosenblad, är anekdoten om Ljungberg, Nordenstolpe och Toutin. Mycket roande och förut föga bekant är också berättelsen om scenen på Riddarhustorget under den sednaste opinions-nämndens sammanvaro. En ganska tänkvärd jemforelse förekommer här pag. 37 mellan den enväldiga styrelsens handlingssätt år 1808 med de Engelska subsidiernas öfverlemnande till stateo, och de underhandlingar, i hvilka Grefve Wetterstedt fyra år sednare deltog med samma hof, då, såsom det heter, tvll och med den besittning, som aftråddes. för det lyckligt utförda krigets skull, ingalunda blef statens tillhörighet, ehuru en och annan statens krigare satt lifvit till på slagfåltet, utan Regentens enskilda egendom; ett förbållande, fortfar förf. till hvilket våra häfder ej framte något sidostycke, och hvilket synes nog hafva förtjent att upptagas i den vägledande uppsats rörande styrelsens anmärkningsvärda åtgärder från året 1814 till 1835, hvarmed Sverges Statstidning år 1836 uppfriskat våra landsmäns minne.? Uti Gy lenborgs, Schwerins, Platens och Björnstjernas biografier förekomma också itskalliga tillägg, och huru Författaren följer med äfven dz vyaste tilldragelserna synes deraf, att ull och med en liten episod i anledning af Norska Storthingets upplösning är 1aflätad i taflan öfver Schwerin. Men att upptaga förtecknin—gen härpå, skulle blifva ett register på hela arbetet. I förbigående vilja vi således blott göra en anmärkning af något som förekommer ; företalet, nemligen att författaren tagit upphofsmannen till en mängd ultra-fanatiska artiklar i Svenska Minerva för att vara en Hr Carl von Hobenhausem, i anledning af en sednare artikel i Statstidvingen, hvarunder detta namn stått helt utsatt; Det är möjligt att så är, ehuru vi hört andre, som vi ansett, väl underrättade Personer gissa på en annan med samma initialer, neml. utgifvaren tull det famösa pasqvillet trot NordAmerikanerne, och vi hafva derföre trut oss böra relevera denna omständighet, på det den af de båda, som origtigt blifvit tagen för hufvudet, må komma i tillfalle att. rätta det, hbi.lst den som icke skrifvit dessa artiklar, utan tvifvel också undanber sig fadersanspråken på dem. Utan att gå Läsarens intresse af sjelfva arbetets inhemtande i förväg, med några längre utdrag, kunne vi likväl icke underlåta, att meddela et par sådana ur företalet; helst det ena af dessa utgör svaret på en insinuation, som äfven på visst sätt förekommit i en föregående recension af Skildringarna, i detta blad, och hvilken vi derföre anse det tillhöra ovälden, att låta författaren få genom detsamma, besvara: Man kunde förutse, det första försöket att låta samtidens verkande personer undergå allmänna omdömets mönstring, och det till och 3 0 es An bomma g