föraktligare, än det öppna motståndet, den ärliga absolutismen eller aristokratien. Dessa angifva åtminstone öppet sitt mål, bedra inger och utledsna ej det bättres vänner, genom löften som de ej hålla, och ostentationen med grundsatser, som endast innehålla väder. Skulle vi använda hvad vi här ofvan anför på en af dagens frågor: det Norska Storthiage och anledningarne till dess upplösning, så möt: vi äfven der en beskyllning, som man gjort detsamma får bristande moderation. Om man mec detta ord förstår ofelbarhet, friheten från all: menskliga misstag och irringar, så kan Storthinget vi-serligen icke frikallas derifrån. Mer om man icke det gör, om man erkänner, alt till de menskliga rättigheterna höra äfven den. att någom gång kunna förvilla sig; emedan der bör till de menskliga naturanlagen, så synes de Norska Storthinget icke hafva särdeles mycke på sitt samvete, när man ej kan förebrå dei annat, in ett långt sträckt nit för sina kommittenters vätt och bästa, hvarom den långa listar på dess förvillelser, införd i Christiamias morgonblad, vittnar. Om vi skulle för ett ögonblick omvända förhållandet, om det gafs er konstitution, som tillät representant-kammarer att upplösa styrelse-personalen, och hon gjord: det af skäl, att nämnde personal, efter hennes tycke, varit för noggrann i detaljer, hvilka de var hennes pligt att granska, att hon, enlig dess tanka, gått in på representationens område, hvilket insteg det likväl berott af denna sednare att tillrättavisa; om hon icke medhunnit de största och vigtigaste ärendernas fullbordan förr, än sådant alltid varit vanligt; om en hufvudfråga, enligt hennes mening, möjligen bord! kunna vara afgjord på 20 veckor i stället för 21, fastän hon ej kunde neka, att Styrelsen arbetat flitigt och samvetsgramnt — huru sknlle man väl bedöma denna representant-kammare, och skulle man väl tillerkänna henne den moderation, som hon fråndömt styrelse-personalen?