Aftonbladet – 30 augusti 1836, sida 1

r iseende på något korporationse!ler kast-intresse, några monopolier eller privilegier. En sådan NM lagstiftande makt är en konstituerande natvonalförsamling. Men emot en sådan makt, hvarhelst hon uppstår, förena sig nödvändigt, alla Europas aristokratier. Alla regeringar 1 denna verldsdel bero rer eller mindre, öppet eller hemligt, på konungamaktens supremati öfver e I nationalviljan. Så snart derföre den sednare Inågonstädes begynner skaffa sig öfverhanden, Iblir hon genast föremål för kabimetternas fruktan och snart äfven för deras hemliga eller upI penbara anfall. Detta är den brydsamma ställning , hvari Spanien för närvarande befinner sig. Med denna Messagers åsigt instämma de flesta andra liberala tidningarne. National visar jäpnu juttörligare nödvändigheten och sannolikheten af en konstisueraude församling, under det att Courrier Fr. yurar sin fruktan, att en intervention af kabinetterra, om än det nuvarande Frankrike -— hvilket icke mer är 1823 års Frankrikv, men också icke 1830 års I — ötvertog utförandet, öppet eller hemligt, Iskulle riktas mera emot konstitutionens anhänJgare än emot Don Carlos. — Impartial deremot, nästan den eada af alla tiers-partiets udningar, som blifvit tiers-partiministeren trogen, är godsinnt nog, att tilliro denna en intervention till de konstitutionelles förmån emot Carlisterne. Emot Spanska revolutionen yttrar sig nästan endast dep doktrinära J. des Debais, som förklarar sin ovilja öfver 1812 års kon titution och ständigt kommer till den slutsatsen, tt Christinas regering med dess hefmän , dess boudoirgeneraler och hela dess föråldrade aristokrati, vore för Spanien den bästa af regeringar. Samma blad meddelar emedlertid ett intressant bref från Madrid, som ej. härrör från dess vanliga korrespondent, och temligen sticker af emot bladets egna åsigter. Detta bref yttrar nemligen bland annat, om Spaniens juste milieu : hvad de bildade personerna angår — och här finnas flera sådana, än man skulle kunna tro — så tyckas de deribland, son äro drottningens parti tillgifne,; hafva bhlvir smittade af massormas apatihi. De haiva ingenting emot att Drottningen segrar; mea om himmelen skulle förmörkas och molnen hopa sig, så skola de sannohkt icke länge besinna sig, utan packa in och beställa posthästar till F rankrike, hvilket de flesta 2f dem känna från sitt förra vistande derstådes. Af desse moderate må ni ingenting vänta. Hos några af dem kan väl finnas något mod och fast vilja, men i sllmänhet är moderata klassen i politiska frågor passiv och fatalisuskt sinnad, och den första stormflägt böjer den till jorden, eller blåser den; ut ur landet. På ett annat ställe säger brefvet: allt beror på hvad provinserne göra. legeringen kan icke , ;orklara dem i belägringstillstånd, som hon gjort med Madrid, en stad utan resurser, utan kom-merciella intressen, en besynnerlig stad, som hbvarken är Castiliens hufvudort eller Spaniens hufvudstad, ingenting annat, än ett residens för Embetsmän, HRäntetagare och Grander. Om rörelsen konsoliderar sig i provinserna, så torde Spanien komma att framställa det, visserligen sällsamma, men med dess historia alldeles öfverensstämmande skådespelet af ett rike, som upplöser sig och sönderfaller i sina delar.? Detta sistnämnda terde likväl icke nu mera Vara att fiukta, sedan äfven Drotisingen antagit konstitutionen. Juntan 1 baragossa har skickat ex kommissarie till Madrid, för att förklara dervarande regering, det staden Ssragossa icke ärnade cäuda några deputerade till nästa Cortes, u.au helt och håliet skilja sig från den bestående styrelsen, om icke 1812 års konstitution antogs. Man hade emellertid upptagit ett lan hos nägra af stadens handelshus, hvarvid det säges aw mycken stränghet blifvit använd och att de, som vägrat eriågga sin andel, blifvit inspärrade i det fordna inqvisitions-tribunalet. De konstitutionelle bära en grön koksid med inskrift: Konsutution eller döden, och hvar och en, som vägrar anlägga en sädan, skall icke vara säker för misshandlingar, — Konstitutionella guerillashopar skola redan hafva bildat sig, och göra vägen mellan Saragossa och Madrid svår att passera, SUG I Catalonien, der Mina, anses leda alla ärender, hör man ännu icke om någon insuriektiorutbrott. WValencien och Murcien deremot trod— des snart komma att följa den allmänna röret n